Lite provokativt frågar jag därför:
Vad har du åstadkommit?
/Klaus
Ja, vad går det att svara på det här?
Kanske med ett seriestripp?
Jag hoppas att den går att läsa.
På samma sätt som du höjer kameran när du hör regnet falla.
Likt när du ser konst som är större än livet.
Och när vattendroppar hänger på blad och jorden luktar extremt äkta.
Eller helt enkelt: tyvärr äger jag ingen scanner.
Inte helt tidlösa referenser. Den är trots allt från mitten av 80-talet. Och Billy Idol såg bra ut i håret just då, så ingen skugga över honom. Men poängen känns giltig än, 9 år in på 00-talet.
En idiot är en idiot är en idiot.
Hur många som än följer i hans/hennes spår.
Inlägg
.jpg)
19 kommentarer:
Tidigare mätte Svensson sin framgång genom att jämföra sin bil, trädgård och kuk med grannens. Nu är det istället "min blogg är större än din" som gäller. Get a life!
Alltså, heter det "ett stripp" eller "en stripp"? Lite tvekssam till det förra, men kan ha fel. Det är precis som "Demo" (som i demotejp). Är det bara jag som tycker att benämningen "ett demo" och, i bestämd form singularis, "demot", låter pucko?
Det där är en knivig fråga. Jag har inget korrekt svar, och jag kan mkt väl ha skrivit fel. Men "ett seriestripp"låter ju mer vettigt eller "en seriestripp".
Martin Carlsson kanske har svar?
Jag skulle säga "en stripp", precis som jag skulle säga "en demo". Hur man i musiksammanhang kan få det till ett demo är obegripligt för det är en demokassett (en kassett) eller demotape (en tape). Demo betyder demonstration, uppvisning av en produkt.
/MC
Jag är med dig ang. demo. "Ett demo" låter ju helt befängt. Men strippandet är jag fortfarande tveksam till.
EN seriestrip låter väl betydligt bätttre måste jag säga, googlar man ordet så kan man också se att det är väldigt vanligt att folk just skriver EN. Håller med tidigare talare om att ETT demo låter helt idiotiskt och borde inte vara en knivig fråga alls.
/chris.
Ja, uppenbarligen har jag fel. I mina öron låter dock "en stripp" helt b-a-n-a-n-a-s, som Gwen skulle sagt.
Men det måste väl ändå vara med 2 x p?
tror att på två p är svenska och ett p är på engelska men eftersom det ju är ett låneord från engelska funkar väl vilket som tänker jag. jag tycker ett p ser bättre ut. men, det är nog en smaksak.
/chris.
Jag gillar att du strippar lite.
Can I google that for you?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Idiot
/Klaus
Varför denna omotiverade ilska mot mig? Jag begriper den inte riktigt. Kul att du stör dig så mycket på mig att jag uppenbarligen upptar stora delar av din tankeverksamhet.
Jag vet inte om jag ska vara smickrad eller känna mig orolig.
Du verkar vara en hyggligt intelligent person 138, så jag tar dina påhopp för vad de är. Nämligen en ganska ihålig provokation som faktiskt roar mig i sin enkelhet.
Sen håller jag med dig om att störst inte alltid är bäst. Det är därför jag aldrig heller kommer driva den största eller mest populära bloggen. Precis som du inte heller kommer skriva för den största tidningen, spela i det största bandet, ha den största bloggen.
Och vet du varför det är så?
Jo, för varken du eller jag har ”det”. Skillnaden mellan dig och mig (tror jag) är att jag fattat det.
Jag är en obetydlig liten skit. Och det är du också.
Varför reta upp sig på en sån?
Fokusera nu din ilska mot något mer uppbyggligt.
Som miljöhotet eller dumma politiker.
Då KANSKE du kan göra skillnad.
/Klaus
I en synonymordbok definieras ordet pekoral som "omedvetet löjeväckande text med litterära ambitioner". Det är där skribenter som "älskar ordet" lite för mycket ofta hamnar. Deras dyrkan av DET HELIGA ORDET brukar slå an en högtravande och pinsamt teatralisk ton som får min kropp att vrida sig av obehag.
Precis den känslan får jag av att läsa Klaus-Peter Beiersdorfs hyllning av Reflektor 1-bloggen (och av att läsa Reflektor 1): http://www.thecritics.se/2009/05/reflektor-1-med-karlek-till-ordet-och-sangerna/
Några exempel därifrån:
"Han (Reflektor 1) lyfter fram och belyser den omisskänliga känslan av att vara ”kusinen från landet” som vi alla någon gång känt. Oavsett hur salta katter vi än försöker vara – och oavsett om vi är från Stockholm, Uppsala eller Kolbäck – så kan vi alla känna igen oss i denna bortkommenhet. Och känslan att vara en del av något mycket större när vi blir presenterade inför de vackra, bjärta och exploderande färger som växer vårt sinne genom musik och litteratur. Magnus beskriver hur dessa växer våra sinnen, och han gör det med en sällan skådad lidelse."
"Jag tror att man måste älska ordet lika mycket som Magnus för att orka ta sig genom hans massiva bombmattor av ord. Man måste tillåta sig att ta in. Man måste öppna upp sig. För Magnus ord är som vatten. Där det finns hålrum i själen, där fyller han upp. Med sina ord och sina tankar."
"Men det är varken bilderna, tekniken eller det sidhuvudet som fått mig att fastna för Magnus blogg. För det är ordet. Det förbannade ordet.
Och som vi älskar det."
Vad säger man? I min värld skulle Beiersdorf vinna på att spänna av, sluta brodera så mycket och försöka spetsa till innehållet istället. Bort med alla rumphuggna, låtsaspoetiska staccattomeningar tack! Texten behöver inte bli tråkig eller språkligt fattig för det. Tvärtom. Känn på den återhållna tonen, de udda infallsvinklarna och den underfundiga humorn i Granviks blogg till exempel. Sakligt, exakt och målande formulerat utan att han brister ut i poesi.
Beiersdorf undrar retoriskt vad jag har åstadkommit apropå att han, likt Blondinbella, har haft landets mest välbesökta blogg. Svar: Jag har inte åstadkommit ett skit, inte ens en egen blogg. Men jag läser gärna och tycker till ibland. Det är mitt sätt att uttrycka kärleken till ordet.
@hjalle: Jag skriver mina recensioner i samma andas barn som bloggen jag recenserar. Läs de andra recensionerna så går det nog upp ett ljus även för dig. Dessutom tycker jag att det är lite extra kul att SAMTLIGA av er missat länken som ligger i recensionen.
http://www.youtube.com/watch?v=XizzvHhEaeo
Det tycker jag är humor.
En recension är en subjektiv ögonblicksbild. Inget mer, inget mindre.
Sen råkar jag faktiskt tycka att han skriver bra. Och det behöver ju ingen annan hålla med om. Så länge jag tycker det är det ju bra för mig. Eler hur?
Kan vi inte bara spänna av lite nu?
/Klaus
Ibland kanns det sa javla bra att inte bo i Sverige langre.
Bra sammanfattning av Dan Bäckman där.
Har folk redan glömt hur lille Klas sprang runt och kallade 16-åringar för det ena och det andra för ett par månader sedan? Endast för att få fler besökare till sin blogg. Som sedan visade sig vara ett "experiment". Och hans första blogg red på Schulman-vågen.
Håller med Hjalle, Lille Klas sätt att skriva "fint" och "känsligt" blir så ... ihåligt ... när man vet att han sitter och skiter ur sig formuleringarna för att ett gäng kvinnor ska oooa och aaaahaaa och inte sluta läsa hans mobbingbloggar.
Det roligaste är dock att han inte kan låta bli springa runt och försvara sig.
bajsnödigt var ordet
*hämtar chips och läsk*
Det är inte lätt när det är svårt...
Men snälla, ta bort Klaus.
Skicka en kommentar