tisdag 5 maj 2009
We stand alone
Inte helt oväntat så är I Just Can’t Hate Enough alldeles ensam i sitt skärskådande av den helnakna Metallica-kejsaren. Kollegorna/vännerna/getterna MK (läs här) samt MC (läs här) hyllar, hyllar och hyllar till höger och vänster. Hailing Metallica’s left and right, för att peta in ännu en Sisters of Mercy-referens. Bäst med ovanstående länkar är att du även – även! – får reda på vilken indisk mat Lars Ulrich beställer. Fatta, vi lever verkligen i de bästa av tider.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
"Därför kan man känna sig både fullt tillfredsställd och en smula snuvad på konfekten."
överlag tycker jag texten mer känns som en trea än en fyra som Kling delar ut. Men, det är klart, giganter inom hårdrock ska man ju stryka medhårs, annars kanske de stämmer en.
Samma sak med Martin "Blastbeat" Carlssons recension. Fattar ingenting.
Jag tror att du fattar ingenting, precis som jag inte fattade ngt av konserten, eftersom du förmodligen inte tycker att 'Tallica skrivit en vettig ton sedan 1988. Mer än hälften av spelningen var låtar jag bara hört en endaste gång. Om ens det. Men gillar man Metallica 2009, vilket både MK + MC gör, så var det förmodligen en fenomenal spelning.
Dave, kom tillbaka. Allt är förlåtet.
Men om du hade gillat konserten hade du vågat erkänna det? Har du inte fullt i credpotten ändå så du kan unna dig ett minus?
usw: du kan lita på att jag alltid kommer att säga sanningen. det lovar jag.
Skicka en kommentar