”Mama’s little boy/Fuck no”

Isolerad av magsjuka och snökaos (löp på det?) dammar jag av ett gammalt VHS-band. Förutom massa modernare saker som mitt gamla band och Tragedy, innehåller det även Black Flag live i Philly 1982.
Kvalitén är exakt som det ni ser här ovan fast med rörelse och något sorts ljud. Genom bruset destillerar jag fram ”I’ve heard it before” och ”Depression”.

Guds kuk.

Black flag, det enda band du behöver. Trots inspelningens totala risighet skär hardcorehatet, aggressionen, pisset och den sociala missanpassningen rakt genom rutan som en stilett, för att låna ett uttryck från hur det lät när DN Kultur rättshavererade och gav ett pris till Noomi Rapace. Helt oförtjänt. Lisbeth Salander är ju som bekant blott en sorglig karbonkopia av DD Crazy.

Ikväll: Crucified Barbara i Melodifestivalen. Det kommer med största sannolikhet att få mig att köra huvudet rakt genom rutan.

Just nu: Jag älskar livet när jag råkar på information om den 22:a exorcistkongressen: ”Under kongressen så diskuterade prästerna de huvudsakliga orsakerna till demonbesatthet, såsom occulta esoteriska trosuppfattningar som till exempel magi, österländsk meditation och homeopati.”