Förälder på stan: En odyssé i bilder, hård rock, Prins Valiant-frisyrer och stundande bakfylla

Shit happens when you party naked – dock händer skiten väldigt sällan numera här i bebisland. Så när jag väl tar mig ut på krogstök och konsert är peppen så mycket större än förr. Borta är slentriankonserter med mediokra band som Cradle of Filth och Nile (hej Cornelia!). Nu sparkar jag till rakt på juvelerna när det gäller.

Och go motherfucker, go – vilken förbannat trevlig kväll det blev i sällskap med Bombus och Graveyard på Debaser. Komplett med barnprat till höger och vänster, givetvis. Säkert tecken på att åldern tickar på för en själv och alla gamla bekanta. Gilla åldrande. Och nu väntas det tillökning även i Graveyard-lägret. Megakudos.


Förfest. Eller vad vi i kvällstidningsland kallar ”spritfest”. Här med Daniel, Accüsed och rom, fruktsoda, tranbärsjuice.


Bombus. Kuriosa: deras debutalbum ska släppas på ett nystartat bolag som bland annat drivs av Anton. Anton är från Luleå och var en gång med i ett band som hette The Dead Ones. Som jag släppte. Den svenska scenen är en liten värld.


”Hej alla glada människor ifrån staden Göteborg/Partille och Landvetter vi lägger allt i samma korg/Bombus och Graveyard ifrån staden Göteborg/Torslanda och Gårdsten vi vaktar våran korg/Oooh Göteborg/Oooh Göteborg”


Tattooed love boys: Feffe, Krille, Matte. Tecken på att det var sataniskt länge sedan jag var på Debaser: de har gjort om logen. När hände det?


Iphone och ta kort på sig själv med en vän är helt klart inte ett bra system. Det här är jag och Viktor.


Graveyard. Helvete, how can your bassplayer be so great? Helvete, how can your drummer be so great? Helvete, how can the band be so great? Please kill me.


Tajt jeansröv på scen. Perfekta sjuttiotalsluggar framför scen.


Efterfest. Eller vad vi i kvällstidningsland kallar ”skandalfestade in på småtimmarna”. Här i sällskap med allsköns rens från GBG och Brasilien.


”Hallå där… gamle… vän. Vad gör du här? Är inte du… död? Hick.”