S/t
Java har släppt en skiva som består av låtar inspelade i replokalen. Meningen var aldrig att dessa skulle släppas men så har nu ändå skett för att bevisa att bandet faktiskt existerat.
Hur det låter? Det låter som musik inspelad i replokalen för nöjes skull. Men om man lyckas bortse från detta så finns det ända melodier som greppar tag. Jag kan inte förneka att jag troligtvis hade stått längst fram vid kravallstaketet och gungat med om projektet hade lyckats ta sig ur replokalen. Det är mörkt tungt och olycksbådande. Men aldrig så kolsvart man skulle önska, även om produktionen är minst sagt lågbudget så är den inte på långa vägar ”ond”. Det är inte Darkthrone vi snackar om här. Ljudet kan närmast liknas vid ”inspelad i en kastrull med papperstrummor”.
Ibland tänker jag på ett instrumentalt Kongh i miniformat, och sällan känns Neurosis runt tiden för ”A sun that never sets” som en krystad influens. Det är bra, men det är vad det är.
Paper
An object
Joy Division på amfetamin? Eller Hives på metadon? Ja, någonstans däremellan landar Paper. Tight och precist som en maskin. Dock aldrig sterilt och kallt. Känslorna finns i bakgrunden och desperationen känns aldrig långt bort. Snygga små slingor letar sig in över pulserande raka rytmer. Ofta eskalerar låtarna i ett inferno av vansinne efter att i början ingivit lyssnaren i en viss trygghet.
Monontont? Ja. Tråkigt? Aldrig. Popsnören från Stockholm har aldrig varit så här ondskefulla, och det tackar vi hjärtligt för.
Bästa spår: Before that day, frenetisk indiepopmayhem.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar