Bring back the 90's vegan violence

Igår var jag på Sthlms Vegomässa, en överbefolkad tillställning med slapp och inte så serviceinriktad attityd. I sällskap hade jag köttätaren Henrik, som var nervös över möjligheten att avslöjas som den mördare han är, och sålunda riskera att skändas och misshandlas av de samlade vegetarianerna/veganerna. Om det vore så väl. Igår blev jag påmind om även om jag vägrat äta kött i tretton år, så är jag ingen jävla hippie. Hela Vegomässan drunknade i en frikyrklig, hälsosam, flower power-stämning. Vad hände med intoleransen? Mordbrännarna? Hatet mot köttindustrin? Puts väck. Hela rörelsen känns som en medelålders kvinna som gillar batik, kristaller, horoskop och som inte är kristen, men ändå tror på att det finns någon högre makt. Fuck that. Det fick mig att önska att lokalen varit utrustad med en rak och enkel whiskeybar, där jag och min läderjacka sluddrigt hade kunnat lufta vårt förakt för likätare.
Detta försök att vinna över folk på vår sida med feelgoodvibbar fungerar inte. Vi kommer inte att segra med kramar. Istället förespråkar jag Al Qaida-metoden, som för närvarande gör underverk för islams pr. Ni förstår, Usama Bin Laden dirigerar några flygplan på ett rätt vårdslöst sätt, men ändå rusar folk till undsättning för att förklara att den religion vars namn han utför allt i, är en fredsälskande och kärlekstörstande tro. Otroligt smart pr. Jag föreslår självmordsveganer med bomber kring midjan som vandrar in i ett slakthus, eller kamikazivegetarianer som störtdyker in i Massgravs replokal. Sedan blir det statsministerbesök på Förbundet Djurens Rätts kontor.
Minns Earth Crisis och ett årtionde då fascism och intolerans var honnörsord i kriget för djurens rättigheter.