Krille går på lokal!

Ikväll var vi ute med Cornelias bästa vän Mikaela och hennes karl Simon. I vanliga fall är de bosatta i San Diego, så de var på blitzkriegbesök, och är sjukt prestationsångestframkallande. Mikaela är enormt högutbildad, har arbetat som minröjare i fucking Västsahara och jobbar med FN-liknande prylar (men absolut inte FN, hon föraktar FN, och vem gör inte det, egentligen?) som jag inte ens kan börja fatta. Simon, som är britt och hatar när svenskar uttalar hans namn så det låter som ”semen”, är dataingenjörsuperwizard. Jag är underbetald kulturarbetare och spelar demohårdrock/punk. Ja, ni fattar. Dock ett fruktansvärt älskvärt och fabulöst roligt par som det alltid är sant ett nöje att träffa.
Tyvärr gjorde vi misstaget att gå till Söders Hjärta, en restaurang som fördjupade begreppet medioker. Jag och Cornelia är vegetarianer och är sedan länge vana att behandlas som speciella, visst, det köper vi. Men vi hade till och med ringt i förväg till stället, där vi bokat bord, och kollat läget eftersom det inte står på hemsidan. Vi kommer dit, ett sällskap på sju ätande personer. Den enda vegetariska rätten står på tavlan som ett av dagens tips så det bådar ju gott. Alla beställer. Det går en timme innan första två rätterna, oavsiktligt kalla, serveras till köttätarna. Sedan droppar tallrikarna in i en ojämn ström, tills det bara är jag och Cornelia kvar. Jaha, business as usual, trots att stället inte ens med den bästa fantasin kan beskrivas som fullsatt. Och, och, vår rätt är dagens fucking tips. När vi frågar vad som händer blir vi oerhört arrogant och otrevligt bemötta av servitrisen. Hon förklarar att gammkocken (hennes ord, inte mitt) är lite långsam och noga och vill att det ska bli rätt. När alla i princip har ätit upp får vi in vår vegetariska rätt – wrap med quornfärs och bönor, lite sallad, en klick gräddfil samt en sked guacamole. För 165 kr.
Viva Sthlm, viva Sverige.
Till Söders Hjärtas slutförsvar ska sägas att efter alla ätit upp kom gammkocken själv ut och bjöd på en flaska vin. Och att tanten som serverade drog av sista rundan öl för alla. Men, tyvärr, plåstret kom lite för sent på ett redan amputerat ben. Ett vänligt ”vi beklagar verkligen” lite tidigare under kvällen hade betytt så mycket mer. Slutbetyget för det här etablissemanget kan sålunda bara bli ett: fuck jävla off.