Igår hade vi ett ytterst kreativt fyllerep med Sonic Ritual. För de av er som är obekanta med oss, dvs alla i hela världen, är vi en elitistisk trio bestående uteslutande av journalister och lätt nedlåtande skivsamlare. Om du inte vet vilka vi är så är det för att du inte är värdig. Det är jag, Henrik och Linnéa mot världen, i ett försök att hitta den perfekta skärningspunkten mellan metal och hardcorepunk. I teorin riktar vi oss till extremfanatiker som anser att Amebix är historiens främsta metalband och Motörhead är dito punkband, och vi vill helst bara ha lyssnare som vet skillnaden mellan Sacrifice (CAN) och Sacrifice (JPN). I praktiken påminner vi förmodligen mest om ett dyngrakt Black Flag spelandes Pentagram-covers. Vilket, nu när jag tänker på det, låter helt fantastiskt.
Hur som helst: med hjälp av en radda folköl och en femtonårig single malt scotch, som vi våldförde oss på genom att halsa direkt från buteljen, skapade vi en makabert bra låt igår natt. Electric Wizard och Black Sabbath har sällan blivit bestulna på ett lika mästerligt sätt. Demokassett (nej, det ska stå så) nummer två kommer att spelas in innan årets slut.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar