Det blev en politisk inkorrekt lista

Min vän Patrik tipsar om ett pågående medialt musikkrig angående kvinnohatet inom hip-hop. Krönikör A skriver ett inte helt genomtänkt inlägg i debatten, vilket får det betydligt mer kända krönikör B att gå i taket. Allt det här får mig att fundera. Inte på att Papa Dee misstänks för att ha spöat på frugan eller att Ken Ring figurerat och frikänts i ett våldtäktsmål. Jag skulle bli förvånad om de inte gjorde det. Nej, det är när krönikör B skriver så här:

”Jag har lyssnat på hiphop i 15 år, drygt. Varje dag har jag som feministisk ung man brottats med problematiken i många av texterna. Jag har tvagat mig efter att ha haft "Crossing the border" med Philly's most wanted på repeat för länge.”

Det är själva tvagandet som är det fascinerande här. Alla med ett mer än ytligt musikintresse har sådana skivor i samlingen, skivor med artister som säger saker som, om dina polare hyste samma åsikter, skulle du säga upp bekantskapen diiirekt. Ändå kan du inte sluta lyssna för det är så jävla bra. Det är som en blodig bilolycka: du vill inte se kropparna, men kan ändå inte låta bli att sakta in när du passerar på motorvägen. Och är beatet tillräckligt bra, ja då stannar du och går ut och dansar vid vraken.

Allt det här leder till en slutsats: en lista. Nödvändig för varje blogg, eftersom alla som är inbitna musikentusiaster inbillar sig att alla andra inbitna musikentusiaster vill veta hur saker och ting rankas. Så jag tänker göra en lista med de mest obekväma låtarna i min egen samling, låtar vars budskap ger mig utslag men är så bra rent musikaliskt att jag blundar för det faktumet. För att göra saker och ting enkla kommer jag använda det i sig obekväma omdömet politiskt inkorrekt, trots att denna term är rätt tvetydig. Tror ni fattar vad jag menar. Det blir en kort, hård och effektiv lista, 5-10 låtar. Jag är trots allt inte lika tålmodig som Daniel.

Några regler:
* Det blir bara musik som jag själv äger fysiskt på lp, cd eller kassett. Vem som helst kan googla fram lite Myspace-hat, ain’t nothing to it.
* Det blir bara musik som jag verkligen, verkligen tycker är bra.
* Hårt nischad hatmusik riktad en speciell, marginaliserad subkultur - som vit makt-musik, reggae, ragga, vikingarock etc – är bannlyst. Om jag nu mot förmodan skulle haft några sådana plattor i hyllan. Vilket jag inte har. Vem som helst kan vara politiskt inkorrekt inom ett sådant snävt kontext. Så ni kan bespara mig kommentarer typ ”va, hur kan du inte ha med Skrewdrivers ’White power’ ep?” eller ”Bob Marley då? Hur kan du glömma honom?”.
* Och nej, Anal Cunt, Rupture och GG Allins provocerandet för provocerandets skull är för trött, även om jag i vissa ögonblick uppskattar deras musik. One Life Crew? Shit, de var aldrig ens värda något ur ett ironiskt perspektiv.

I övrigt mottar jag gärna tips.