Anna Anka i ”Rea” i SVT Barnkanalen: Void Void Void Void Void Void Void Void Void Void Void

I Just Can't Hate Enough is for the children.

Som jag uppmärksammade här så ska Anna Anka vara gäst i SVT Barnkanalens ”Rea”, ett konsumentmagasin riktat till, tja, barn. Då jag tycker det är extremt märkligt mailar jag till Sveriges Television och ber om en intervju med någon ansvarig.

Projektledaren Anna Sommansson är snabb på att svara och förklarar konceptet:

”I varje program i höst kommer vi att intervjua kända och aktuella personer som barnen har någon relation till om deras bästa och sämsta affär. Det är ett kort collage med 3 - 4 personer i varje program som får tolka frågan fritt och svara som de vill. I första programmet har vi tex Fredrik Reinfeldt som berättar om att den sämsta affären han har gjort var en lägenhet som sjönk till halva värdet. Markoolio berättar om en cykel som någon kompis lurade på honom i barndomen.
Anna Anka är med i andra programmet och säger att hennes bästa affär var hennes brudklänning och hennes sämsta var ett gäng palmer som hon inte fick lämna tillbaka till affären fast hon inte var nöjd med dem. Om du vill ha svar på fler eller helt andra frågor innan måndag får du gärna maila så ska jag försöka svara. Du kan också ringa om det brådskar såklart.”

Då jag har en del frågor men inte särskilt bråttom väljer jag att maila:

1. Hur gick resonemanget på redaktionen när ni beslöt er för att boka in Anna Anka? Hur lång tid tog beslutet? Var det ett enhällig ”jaaaaa!” som avgjorde eller fanns det någon tveksamhet?
2. Reflekterade ni överhuvudtaget över att Anna Anka är uttalat emot jämställdhet mellan könen? Om hon sagt liknande saker gällande relationen etniska svenska/invandrare, hade hon fått gästa ”Rea” då?
3. Anser ni på ”Rea” att hon är en bra förebild för svenska ungdomar?
4. Varför anser ni att hennes traditionella 1700-talssyn på man/kvinna är något som förtjänar uppmärksamhet i en barnkanal?
5. Tycker du själv att Anna Anka är en bra förebild för ungdomar och barn?
6. Vart drar ni gränsen för hur ”kontroversiell” en gäst kan vara för att kunna vara med i ett licensfinansierat barnprogram? Skulle till exempel Jimmie Åkesson få vara med? Mohammed Omar?

Jag får följande svar av Sara Arvidson som är redaktör för ”Rea”.

”Hej! Svaret på alla dessa frågor är helt enkelt att vi valt som ett grepp i programmet, att låta kändisar, som vi tror finns i våra tittares värld, berätta om sina bästa och sämsta affärer. Anna Anka är en av de mest omtalade i Sverige just nu och vi har inte tagit in henne som en förebild som ska tipsa våra tittare om hur dom ska tänka, handla osv. Måste man, bara för att det är barnprogram, ha med endast politiskt korrekta personer? Som om barnen inte kunde tänka själva. Vi glorifierar inte Anna Anka (som t ex programmet Skavlan var farligt nära att göra) – vi frågar henne – precis som vi frågar Fredrik Reinfeldt - en sakfråga - som kan vara underhållande att höra svaret på. Ska man hårddra detta skulle ju Sossarna kunna reagera på att vi inte frågar Mona Sahlin eller nån annan från vänsterblocket, då Reinfeldt får vara med...”

Anna Sommansson kompletterar:

”Jag har låtit vår redaktör Sara Arvidsson svara på dina frågor. Jag har läst hennes svar och skulle svara ungefär samma sak som henne. Jag vill också göra tillägget och förtydliga att vi tror på våra tittare och att de tänker mycket själva. Vi har inte med våra personer i detta inslaget för att de alla ska vara bra förebilder utan för att de existerar i våra tittares värld och att de har betydelse för dem på olika sätt. Självklart sätter vi gränser för vad vi tycker är relevant och för vilka personer vi tar in i programmet, men det beror också på vad ämnet är för något i det aktuella inslaget.
I detta fallet är det en ren enkät där olika personer är representerade från väldigt olika världar - politiker, artister, skådisar, sportmänniskor osv och vi försöker hålla en balans mellan olika människor som står för olika saker. Framförallt så tror vi att våra tittare är mycket smarta och själva kan dra slutsatser om både de ämnen vi behandlar och de människor som är med i vårt program, och det vill vi visa dem att vi gör. De är så medvetna att om vi skulle undvika att ta i saker som faktiskt existerar i deras värld för att det inte är åsikter vi delar så skulle de se igenom det direkt och vårt program skulle bli ointressant.
Vi tror att de vill bli berörda på olika plan och de ser att vi tror att de kan tänka själva. Det är såna tankar vi utgår ifrån när vi gör vårt program som i detta fallet riktar sig till ganska stora barn, nämligen 9 - 12-åringar. Jag hoppas att du har fått svar på dina frågor. Om inte - maila igen eller ring.”

Jag mailar igen då jag tycker att mina frågor lämnats obesvarade:

Jag måste säga att det är mycket jag finner anmärkningsvärt i ert svar. Två exempel:
1. Ni jämför alltså vår statsminister med en kvinna som blivit känd i media genom att behandla sitt tjänstefolk som skit, och genom att säga att kvinnans roll i livet är att tillfredsställa mannen, samt att det bästa karriärsvalet en kvinna kan göra är att gifta sig rikt?
2. Ni pratar om att era tittare kan tänka själva och att målgruppen utgörs av ”ganska stora barn”. Sedan slår ni fast att målgruppen är 9 till 12 år. Hur tänker ni då?

Med dessa i åtanke vill jag bara fråga följande saker innan jag låter er vara i fred:
1. På vilket sätt tycker ni att Anna Anka bör ha en ”betydelse” i en tioåring flickas liv?
2. Har ni någon policy gällande genus på ”Rea”?
3. Vart drar ni gränsen för hur, enligt er, politiskt inkorrekt en persons åsikter kan vara för att få vara med i ett program som riktar sig till 9-12-åringar? Obs, detta är en helt seriös fråga som jag hemskt gärna vill ha svar på. Jag är genuint intresserad. Till exempel undrar jag om du Sara verkligen tycker att följande människosyn kan bortförklaras med ”måste man, bara för att det är barnprogram, ha med endast politiskt korrekta personer”:

”Här är det illegala mexikaner som gör jobbet. De diskar, städar, tar hand om trädgården. Jag har en enorm trädgård och fyra trädgårdsmästare. Det är jag som ser till att de kan försörja sina familjer. De kan inte prata engelska. Det är som att prata med en vägg, de kan inte ens stava till sina egna namn.”
Anna Anka på Newsmill om sitt tjänstefolk.

4. Om ni nu har sådant förtroende för er målgrupps förmåga att bilda sig en egen uppfattning om saker och ting, vore det då inte mer intressant att låta Anna Anka redogöra för sina politiskt inkorrekta åsikter, istället för att låta henne berätta om hur hon sätter sprätt på sin makes miljoner genom att köpa palmer, något som väldigt få barn i lågkonjunktur-Sverige kan relatera till?

Denna gång svarar bara Anna Sommansson:

”Vi har varken med Anna Anka eller Fredrik Reinfeldt i programmet för deras åsikters skull eller för det som de står för. De är med för att de är "kändisar" och finns med i våra tittares värld på olika vis. Vi kan inte påverka det faktumet. Kanske är det så att du ska se programmet i sin helhet och förstå hur det tar sig ut och vilken funktion detta inslag har så kan vi diskutera vidare sen om du vill. Om du vill kan du få komma hit och diskutera frågan med redaktionen. Vi är öppna för alla samtal som kan utveckla vårt programtänk. Vi samlas varje måndag 08.30 och du är välkommen.”

Epilog:
Jag vet, jag vet – jag är en pisstrist gnällgubbe. Mest av allt känner jag mig som Helen Lovejoy, ”Simpsons”-prästens fru, när hon i tid och otid utbrister ”Oh, won’t someone please, please think of the children?!”. Inte kul att jämföra sig själv med en animerad och kristet värdekonservativ tant, men faktiskt:
Kan ingen, snälla, tänka på barnen?
Det enda jag begär är att någon där ute i det mediala la-la-landet kliver upp och tar lite eget ansvar, inte bara rusar med alla andra, kanske till och med försöker tänka efter en smula före.
”Oj oj oj, den här personen är känd och just nu. Vi måste klämma in henne i rutan. Vad hon är känd för? Att hon föraktar blattar, brudar och jämställdhet, att hon förespråkar slaveri som nyckeln till framgång? Skit i det, hon är het, fresh, hon rör om i grytan, hon ska med! Det är det folket vi vill ha, det är inte vi som väljer, det är det konsumenten kräver!”.
Och så sitter vi där med en generation barn som bara vuxit upp med den absoluta dumheten som ledstjärna, helt enkelt för att det är ”förbannat bra tv” att placera en apa i bastkjol framför kameran. Dina barn kommer hem från tredje klass och drömmer om att förverkliga sig själva i ”Paradise hotel”. Utbildning? Fuck it. De kan suga av någon pensionär med fet plånbok och en förkrympt gubbkuk av stål, så har de sitt på det torra. Du med!

Och nej, jag vill inte att allt på tv ska vara svartvita tjeckoslovakiska dockfilmer om någon stackars bonde med klumpfot. Men måste allt vara Walt Disney, talangtävlingar, dokusåpaspån och mentalt utmanade kändisar up in this motherfucker?

Nästa säsong av ”Rea”: Mullah Omar ger budgettips på hur du bäst inreder din bergssgrotta och Åsa Waldau lär ut knyppling och hur 9-åringar bör tala i tungor för att nå gud på bästa sätt.


Krillebus säger: ”Fuck Anna Anka.”
Olivia Obliteration säger: ”Hear hear.”