Hail Sailor Satan Saturday: En odyssé i bilder, färgglada drinkar och en sista avskyvärd Anka

Dadde, Justin, Johan Björn.

Midnight hour vinyl shopping hos Swahili Bobs. Jag hittade den där nya och omtalade lp:n med Wasted Time. Bra – men Direct Control är fortfarande mycket bättre.


Min vän Justin från Philadelphia. För snart 10 år sedan ordnade han en konsert i Las Vegas med mitt dåvarande band. Nu spelar han i det här bandet och är i stan för att förbereda Sailor Jerrys Sverigelansering. Bara sponken dock, inte kläderna. Svensken ska bli dyngrak på tatueringsrom i vinter. Gott så. Skål.


Det vackraste jag vet: En fryst jordgubbsdaiquiri samt ett företagskort som det står ”corporate” på med stora, versala bokstäver.
This is the high society baby. This is the high society right here.


En avslutande Anka, en sista. Jag lovar. En mycket relevant förstafråga från Dagens Nyheter där. För det är ju oss svenskar det är fel på – vi är lättprovocerade och uppskattar inte när en fräck dam med skinn på näsan ”rör om i grytan”. Det är inte den fräcka damen eller skinnet på näsan det är fel på, nej nej. Det är vi som är åt helvete.
Kom ihåg det i framtiden, när Jimmie Åkesson sitter där i rutan och väljer bort icke-etniska svenskar i Carolina Gynnings senaste dejtingprogram ”Vem tar vit”. En fräsch fläkt i debatten, må ni tro!
Eller när Skavlan daskar Mohamed Omar glatt på knäet och skrattar ”Ho ho ho Mohamed, ingen förintelse! Du är då för tokig! Och nu på scen: Massgrav!”.

Provkation utan innehåll ’til death.
Gemyt über alles.