Seven inches of pleasure does Riche: What was said and where it went and who played what, vol. 2

Jag hittar inte på. Mätaren har låst sig på etthundratrettioåtta.

Tröttheten slår till som en gaffel i ryggraden. Jag och Ika står och hänger som två lik, tärda av jobbhets och sänkta av ynka två starköl/två järn. Det blir bara en runda var i dj-båset på Sjuan på Riche. Kudos till Bobo, mer gusto nästa gång.

Av alla vinyler jag kånkade med landar fokus på dessa:

Danava: White nights of murder (aktuellt)

Damnation: Insulter of Jesus Christ (elit)

Nihilist: Severe burns (klassiker)

Ika valde:

The Devil’s Blood: The graveyard shuffle

The Make Up: Wade in water

M/A/R/R/S: Pump up the volume

Vinnis: När Damnation spinner på tallriken kommer tre personer fram och frågar vad det är för ljuv musik som sköljer över det vackra folket. Genomslag!

Nederlag: Nihilist snurrar på trettiotre varv, inte fyrtiofem varm som sig bör. Hela låten. Medhörningen på Riche är icke-existerande, bakgrundssorlet enormt och vår utmattning översvallande. Förlåt.

Leverans från Boy Records i Tokyo: andra superlimiterade återsläppet från Zouo. Inser dock att jag redan har låtarna på en gammal bootleg av V/A ”Hardcore unlawful assembly”. Glad och ledsen smiley på en och samma gång.