tisdag 27 januari 2009

A-kassan: The game of the arseholes



Jag är som bekant arbetslös. Med andra ord har jag gott om tid att:
* Begrunda att 3 av 5 medlemmar på omslaget till Mortal Sins ”Face of despair” (1989) har t-shirts med australiensiska band.
* Ladda ned NWOBHM via lagvidriga torrenter – hej Witchfynde.
* Maila med snälla rockentusiaster som delar med sig av bra musik – hej Speed, Glue & Shinki.
* Åka hem till smällgravida, behövande barnfamiljer med soppa.
* Simma röven av mig på Västertorps simhall – hej folkhemmet!
Men mest av allt sysselsätter jag mig med det som förväntas av mig: jag söker jobb. Jag söker alla fasta anställningar och vikariat inom mitt yrke som ligger ute, men tyvärr börjar dessa bli lika utrotningshotade som äkta rojalister. Det är, för att tala klarspråk, rätt moraliskt förödande. Så tänk vad glad jag blev när jag lyckades säja in en artikel till Sveriges största morgontidning. Inget stort men ändå bra betalt med tanke på arbetsinsatsen. Tyvärr smulades min glädje rask ned tack vare ett samtal till Journalisternas a-kassa.
Så.
Här.
Får.
Man.
Fan.
Inte.
Göra.
Går jag på a-kassa, ja, då får jag inte ta ströjobb om jag inte har eget företag. Men har jag eget företag så är jag inte berättigad till a-kassa. Som killen på a-kassan frankt uttryckte det, har jag ”skitit i det blå skåpet”. Jag tänkte i mitt enfald att om jag får XX kr av en arbetsgivare för ett avtalat jobb, så måste XX kr motsvara XX arbetade timmar som jag kan fylla i på mitt a-kassekort. Icke. Journalistik är inte ”konstnärlig verksamhet”, förklarar mannen på andra sidan luren. Han säger att om jag varit musiker (ja, inte för att jag vill skryta men…) så hade gage på XX kr kunnat räknas om till XX timmar, men det fungerar inte i journalistikens värd. En artikel är inte konst, punkt slut. Det kan jag hålla med om, givetvis. Men var går gränsen? Om jag spelar psyksjuk, blir tvångsomhändertagen och skriver en bok om det, är det konst eller journalistik?
Kontentan av mitt samtal med a-kassan barske representant blev, tja, att han mer eller mindre explicit sa att jag i fortsättningen ska tacka nej till sådana här erbjudanden. Bättre att ligga på sofflocket och lyfta a-kassa tills den trygga, fasta heltidsanställningen kommer flygande likt en dront. Såvida jag inte startar eget företag då, men då får jag hur som helst inte någon a-kassa, och då är vi tillbaka där vi började.
Helt plötsligt förstår jag alla kollegor och vänner som gått ur Journalisterna och dess a-kassa. Det är väl bara att anamma samma imperialistkapitalistiska livssyn som Johan Staël von Holstein, mannen som får 1 kr varje gång han använder ordet ”entreprenör” i tal eller skrift, och bli en straight up fucking entreprenör då.
Att det ska vara så jävla svårt att vara en simpel knegare i Sverige 2009.

Epilog: en vän och kollega berättar att hon gjorde samma blunder för några år sedan. Hon sålde in 2 stycken recensioner till en tidning för otroliga 1 200 kr. Det ville hon såklart redovisa på sitt a-kassekort – inget bidragsfuskande här inte. Resultat: hon blev avstängd en hel höst på grund av sin hederlighet.

Journalisterna a-kassa och fackförbund:
Fuck.
Jävla.
Off.

11 kommentarer:

Anonym sa...

Jag gjorde själv samma misstag för några år sedan. Lite arbetslöshet ska en karl tåla.

Anal Elf Kid sa...

Skriv under pseudonym, låt kompis med företag fakturera och plocka ut lön/prylar som du behöver.

Det är _HELT_ jävla hopplöst att förstå sig på hur makthavarna har tänkt sig. Min kära arbetsförmedlare upplyste mig om att jag var tvungen att söka jobb i hela landet, även deltidsjobb som i kombination med a-kassereglerna kring deltidssysselsättning skulle försätta mig i personlig konkurs. Tack och bock men nej för i helvete, det gör jag bara inte.

Därför valde jag att under våren vara än fattigare heltidsstuderande och leta jobb samtidigt, men på egen hand då. Och så får jag ta så många fotouppdrag vid sidan om som jag kan för att dryga ut studiemedlet.

A-kassa, does not compute.

Elina sa...

Jag är ju som bekant i just den där mellan stolarna-situationen som du beskriver. Den bristande flexibilitet som a-kassesystemet uppvisar är bortom allt vett och sans, och det enda rätta för två icke a-kasseberättigade, men hårt arbetande, journalister som du och jag är väl helt enkelt att skriva en upprörd artikel och försöka få den publicerad i samma tidning som stjälpte din a-kassa. Något måste göras.

Tomas K sa...

Kan man gissa att du ser på programmet där Kleerup sitter och uppför sig som pundigaste människan i världen just nu? Jag klarade nog att se karln öppna käften i trettio sekunder innan jag fick nog.

Anonym sa...

Man vet inte om man ska skratta eller gråta. (Lutar åt det senare). Man vill väl tro att om man jobbar för XX kr så ska man spara XX åt staten/A-kassan/A-kassans medlemmar, men nej. Lika stört är att vänta på A-kassepangar (el. motsv.). Jag fattar inte problemet. Har X betalat avgift? Ja. Hur mycket är X berättigad till? Så, klart! Men tydligen ska det krånglas till.

BmanTexino sa...

Har råkat ut för samma sak, men för mig var det metall som satte käppen i hjulet. Där har du dock ett bra ämne för en artikel som du skulle kunna sälja till DN t.ex. om inte....

Herral de Santina sa...

Nej, jag var på Mickes å letade Saxon-vinyler förgäves. Vad sa Kleerup?

Anonym sa...

Särskilt kul eftersom det är sånt jävla gnäll om att man inte får tacka nej till ett jobb då man hotas att bli avstängd från a-kassan i sådant fall. Moment 22.

Intressant dessutom att om man skriver en artikel om något som finns i den riktiga världen så får man smäll på fingrarna, men flummar man ihop nån skönlitterär haschrökarhistoria i bokform så ska man premieras?

Mongosamhälle.

. sa...

Hur funkar det om man får sagd morgontidning att registrera det som en projektanställning på bara några timmar? Kryphål?

Anonym sa...

Du gör mycket meningsfulla saker med din arbetslöshet tycker jag. Mer japansk psych åt alla.

Anal Elf Kid sa...

@Dagger: Ja, en projekt- ELLER timanställning funkar, upp till en viss gräns. Men arbetsgivaren måste då redovisa antalet arbetade timmar och sen måste man själv se till att det inte blir mer än 20 timmar på en vecka för då får man inte stämpla upp resten till 100%.

Sambon jobbar som timvikarie inom vården och jobbar hon mer än två dagar på en vecka så får hon inte stämpla upp resten, och får dessutom enbart 75 uppstämplingsbara dagar av a-kasse perioden. Efter det får hon inte stämpla upp alls, även om hon bara får 8 timmars jobb på en vecka. Men däremot får hon full a-kassa om hon tackar nej till dessa timmar och inte jobbar ALLS.

Fullständigt sinnessjukt.