Autentisk konversation i samband med att jag läste Lars Martinssons intervju med Shining-Niklas i Close-Up. Niklas satt vid intervjutillfället på mentalsjukhus.
Jag: Fan, man borde kanske lägga in sig på dårhuset.
Cornelia: Va?
Jag: Ja, psyket alltså.
Cornelia: Så galen är du inte. Än.
Jag: Nej, men jag tänkte att jag kanske kunde skriva en bok. Eller artikel. Eller en temaplatta. Typ du vet, wallraffa.
Cornelia: Jaha, du menar stjäla resurser från människor som är sjuka på riktigt?
Jag: Ehhh… Nja…
Cornelia: Du tänkte se till att de som verkligen behöver hjälp inte får det för att en halvfrisk individ väljer att lägga in sig för att få konstnärlig inspiration?
Jag: Ja, jo, nja…
Cornelia: Inser du vilken idiot du är om du gör det?
Jag: Nu när du lägger fram det på det viset, så tja – ja.
Uppenbarligen var det en elev hos vår granne Konstfack som inte insåg vilken komplett jubelidiot den är.
Cornelias kommentar: "i-landskonst".
Fuck art.
Let’s slam.
Inlägg
2 kommentarer:
Egentligen är det väldigt tråkigt att man inte kan utnyttja den konstnärliga potential som finns inom värggarna på landets vårdenheter. Många spännande tankar och koncept som frodas där, T ex varför man aldrig ska låta en ekorre se dig äta jordgubbar (jodå, det finns en nästan logisk förklaring). Eller senaste Cult of Luna-plattan.
Men tyvärr har väl inte alla lika bra terapeuter som Nattramn hade när han fick spela in soundtracket till sin mentala ohälsa, Diagnose: Lebensgefahr. Jag klarar bara inte av att lyssna på den plattan.
Min sambo har jobbat på PVÖ där Niklas satt. Hon var inte helt glad över hur Lars beskrev stället eller över att han ens var där i egenskap av journalist.
"Fuck art.
Let’s slam."
Dead on! Det görs ingen konst på konsthögskolor och dylikt.
Skicka en kommentar