Power violence–estetik vi minns, del 1

Det här är en bootlegsamling med Crossed Out (1990-1993). Jag har inte en aning om när på 1990-talet den är släppt, men den är tryckt i 500 exemplar och brukar gå för cirka $50 på Ebay. I min strävan efter att äga mindre har denna tolvtumsvinyl nu fått ett välförtjänt nytt hem i Uppsala. För att hylla vår mångåriga samlevnad vill jag ta en kort stund för att minnas, hedra och älska Crossed Out-lp:n. Inte bara för musiken, utan för att …

…det även är ett av de mest grafiskt fulländade albumena i mänsklighetens historia. Inget Photoshop, inga drakar, inga oläsliga loggor, inga gamla gubbar omgivna av uppenbart orealistiska lågor, inget krångel. Bara rak, naken, fotostatkopierad realism.

FRAMSIDAN: En svartvit avrättningsscen stulen från någon film. Svår att identifiera då kontrasten är hög och bilden suddig, men du förstår omedelbart hur skivan låter: rå, hänsynslös, brutal. Bandets namn i ett straigh up vanligt fucking typsnitt är själva pricken över i: man fattar att gruppen inte är någon humanistiskt plojande lekskola då de inte ens orkar ha en ritad logotyp. Att allting är placerat i överkanten på arbetsytan knuffar hela projektet över kanten, och förvandlar det till något som skulle få alla Konstfackposörer att gråta av avund. Tidlöst, såväl på album som på t-shirt. Återigen: inget krångel.

BAKSIDAN: Betydligt rörigare men inte desto mindre effektiv. Konsertaffischerna – vars poäng är att väcka avund hos oss som inte var på plats när Crossed Out spelade med No Comment och Man Is The Bastard på Che Café i San Diego 199? – är stapelvara i hardcorevärlden. Livebilderna, givetvis inga flådiga studiosessioner här inte, på medlemmarna sänder ut subtila signaler att detta är en människofientlig akt. Vokalisten är otränad och har en Ripcord-tröja, basisten har sitt instrument orimligt högt upp och en Los Crudos-tröja (eller är det Crude SS?), trummisen är bevisligen en vältränad sportidiot och gitarristen en töntig musikskolestudent som gillar jazzfusion. Rubriken på ena affischen, ”AUDIO TERRORISM!!!”, i kombination med maskerade män med gevär summerar genren power violence bättre än något annat.

INSIDAN: Krigets bistra verklighet, uppförstorat till max och uppsmällt över 12”x24”. Små, nästan oläsliga, skrivmaskinstexter ligger spridda här och var i överkanten. Jag blir andlös över detta simpla men fullständigt förödande grafiska grepp.

Crossed Out – I salute you, både vad gäller musik och estetik.

Hur det låter? Så här. Lyssna på ”Force of habit” och "He-man" och smält. Ladda sedan ned femtumssplitten (!) med Dropdead här.