Lördag: en odyssé i svennighet och P3 Guld-förakt

Emma, Mattias och Cornelia avnjuter en av folkhemmets kulinariska hörnstenar: en hederlig, rejäl svensk tacomiddag.


En hederlig, rejäl svensk efterrätt: chokladkaka (vegan), glass (vegan) och starköl (alkohol).


”Men guuud va kul, In Flames vann ännu en välförtjänt utmärkelse. Kolla vad stilig Anders Fridén är! Och ena killen har en Cannibal Corpse-tröja, fräckt och subversivt!”


En rejäl, hederlig svensk arbetarkarl med en hederlig, rejäl svensk gayvodka.


Försök se rå, brutal och hänsynslöst trve ut när du spelar Wii-bowling. En ren och skär omöjlighet.

En mycket gemytlig och rejäl, hederlig svensk parmiddagskväll kan naturligtvis bara avslutas på ett sätt: med en tv-sänd prisutdelning, som gjord för att förakta och avsky. Igår var det P3 Guld.
”Du ska då alltid hata allt”, suckade Cornelia när jag i min tur suckade över den miljonte singer/songwriter-artisten som i nykläckt elektronisk kostym och med krystat svår utstrålning samt tillgjord dålig engelska äntrade scenen. Men jag kände medlidande för Henry Fiat’s Open Sore. De stackarna satt där i sina snygga kostymer och svarta masker, trots att de rimligtvis måste ha fattat att de inte hade en chans att vinna. Visst, jag tyckte även lite synd om Jesper i Burst, för att han är så enormt trevlig och stilig men fick ändå gå hem tomhänt. Opeth, detta överskattade pompösa projekt, får dock inga sympatier från mig. Pascal? De är från Gotland. Nog sagt om dem.
Men Henry Fiat’s Open Sore alltså. I metalkategorin. Eh, ja, hur tänkte de där? Så här ser ekvationen ut:

Henry Fiat’s Open Sore: ett undergroundband bestående av gamla gubbar i mumiemasker som sjunger om pederaster, knark och mongon till blixtsnabb Devo-hardcore.
vs.
In Flames: en superkommersiell och miljonsäljande akt klädd i säckiga sponsorkläder. De sjunger om… eh, ja, vem vet? Ångest, kanske? Att det är jobbigt att vara framgångsrik? Och varenda 14-åring i landet dyrkar dem.

Nej, det fattar ju varenda halvt tänkande individ att det här upplägget slutar med en total massaker på den goda smaken. Jag beklagar Henry Fiat’s Open Sore, att ni förlorade mot Sveriges sämst klädda och mest musikaliskt mediokra band. Loppet var riggat från start.

Och sedan tillbringade vi resten av kvällen med att jämföra vinylmastringen på Bathorys Music For Nations-utgåvor kontra Black Mark-versionerna

För övrigt: hade verkligen ena killen i Detektivbyrån (buskis) på sig en t-shirt med det här hardcorebandet?