1 x ondska samt 2 x bootlegs
När blev det en ärofylld olympisk gren för myndigheter att avhysa människor till orimliga levnadsvillkor? Har det alltid varit så och jag har bara haft turen att missa vräkningskalaset? Senaste året har historier som den ovan duggat tätt. Den här tjejen är 17 år gammal. Hon är född i Lund, vilket vi vare sig vi vill eller inte faktiskt hör till Sverige, och har bott större delen av sitt liv i det här landet. Hennes far har misshandlat henne grovt, vilket han även dömts för och suttit på kåken för här i Sverige. Nu ska hon avvisas till Kroatien, där hennes blodsförbundne plågoande numera bor med resten av familjen. Han skanderar högt över gator och torg att han ska slå ihjäl henne när hon dyker upp. 17-åringen kan inte språket i Kroatien utan hon pratar, givetvis, sitt modersmål svenska. Ett solklart fall: hon ska stanna här.
Men nej. Självklart ska hon inte vara kvar i vårt fina Sverige. Tjänstemännen på Migrationsverket slår den kollektiva näven i bordet och fäller en ödesmättad dom: ”Ut med slyngeln, fort som fan, innan hon ställer till med något, ring snuten, puts väck med henne!!!”
Undrar hur det känns inombords att jobba på Migrationsverket? Att sitta och med slumpartade kasinometoder peka på en och säga ”du kan stanna”, och sedan peka på nästa och iskallt förkunna att den ”inte når upp till lagens krav på synnerligen ömmande omständigheter för att få uppehållstillstånd”. Undrar om tjänstemännen på Migrationsverket inser att de representerar en genuin, byråkratisk ondska som härstammar i rakt nedstigande led från ni vet vilken gammal europeisk stadsmakt. Jello Biafra sa en gång något om att riktiga illdåd sällan utförs av långhåriga män som täcker sig med blod och spelar rock’n’roll, utan av män i kostymer som stänger sjukhus och skolor. Migrationsverket är djävulens representant på en sådan hög nivå att Sveriges liksminkade överklassatanister bara kan drömma att nå samma höjder. En envoy of Lucifer, helt sonika.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar