fredag 16 januari 2009

Sons of Satan vs. Sons of Peak



Backstage på Mosebacke:
Greven: Jag köpte en singel med det där japanska bandet Za… Zou…
Jag: Zouo! Vart fan hittade du det?
Greven: På Västerslätts loppis.
Jag: Va?!
Greven: Ja, den och en Swankys/Gai-split. 10 kr styck.
Jag: Det måste ju vara bootlegs.
Greven: Ja, och jättekass kvalité. Jag måste maxa stereon för att höra något alls.
Jag: Men ändå… Zouo och Gai på Västerslätts loppis, vilken dröm. Vem lämnar in det?

I omklädningsrummet på Västertorps simhall:
Tonåring 1: Kolla, jag har värsta märkesskärpet, Diesel.
Tonåring 2: Snyggt!
Tonåring 1: Från Spanien.
Tonåring 2: Oj, kan du verkligen lita på det då, att det är äkta?
Tonåring 1: Det ser äkta ut…
Tonåring 2: Fast det kanske är som den där Peak-jackan jag hade.
Tonåring 1: Va, var det inte en äkta Peak?!
Tonåring 2: Näe, det var ingen äkta Peak…

2 kommentarer:

Anonym sa...

Västerbotten är en guldgruva när det kommer till japcore-bootlegs. När jag var i svea rikes skithål numero uno, Skellefteå, för något år sedan råkade jag på den lokala skivaffären snubbla över en live-split med banden Gauze och Kuro. Limiterad till 200 ex (handnumrerad!) med gräddig grön färg på vinylen. Riktigt glassigt bootleg!
I Skellefteå, alltså.

Tomas K sa...

De där bootlegsen måste ju finnas i 2000 ex styck. Minst! Alltså de splittarna. Finns med ett gäng andra band med. Så 200 är nog bara påklistrat för att sälja skiten. Och det är ju inte mycket att ha heller.