"Can you please put me on the war?"

Det här är André Sandstöm tillsammans med en vegopizza från Hägerstensåsen. André är en av Sveriges bästa hardcoretrummisar, för närvarande aktiv i det här bandet, men förtjänar att uppmärksammas i betydligt vidare kretsar. Tillsammans har vi upplevt mycket lycka, vedermödor och gräl. En gång när vi var på turné så tröttnade han på att alla amerikaner aldrig hörde vad han sa när han presenterade sig. Alla andras namn fungerade, men så fort han sa ”hi my name is André” så blev det ”Excuse me?” som svar. Då började han presentera sig som Eddie Meduza-referensen Fabror Fitta, ett klart utslag av grabbig och intern turnéhumor. Det gick hem bättre hos amerikanarna. En annan gång, när vi bodde ihop på Skolgatan 127 i Umeå, skulle André ringa Paris, men ringde av misstag Afghanistan mitt under ett brinnande krig istället. Han hörde arabiska röster som skrek ”Allah akhbar!”, kulor som ven och bomber som exploderade. Ändå ringde han samma nummer 4 gånger. Så förmodligen finns André Sandström i något CIA/FRA/Säpo-register för onormal telefontrafik till ett terroristland.

De senaste dagarna har han förgyllt tillvaron för mig, Cornelia och vår soffa, men nu är han åter på väg tillbaka till Umeå Hardcores trygga famn efter storslagna äventyr i storstaden. Han fick uppleva en vanlig Carmenkväll, pizzabakande med småbarnshäng, ett rökigt, nedsupet doomkalas hos Hjalmar, t-shirt-tryckande och fröjdefullt tv-spelande hos Olle. Vi snackade även om att vi två och Goth-Henrik ska starta ett svensksjungande progband vid namn Snålblåst, men det var nog mest snack från min sida. Jag hatar musik på svenska.

Hoppas vi ses snart igen.