torsdag 24 september 2009
”Do I look like a muthafuckin’ role model?/To a kid lookin’ up ta me/Life ain’t nothin’ but bitches and money”
”Our toothbrush cvlt grows…”
”Den antirasistiska kampen är högst relevant och viktig, men har kidnappats av grupper som företräder en antidemokratisk kollektivism. Hårdvalutan på den allt mer stigmatiserande identitetspolitiska marknaden är kränkthet. Det är numera viktigare vem som framför en åsikt än vad som sägs. Genom att åberopa en kränkt etnisk och religiös autenticitet kan man göra anspråk på kollektiva rättigheter.”
Bra förebild för Olivia: Dilsa Demirbag-Sten.
138, destroyer of the ghost boy, säger: Gilla.
Dålig förebild för Olivia: Mollusk City Decontrol i inlägget nedan.
138, destroyer of the ghost boy, säger: Ogilla. ”I’ll send you to cleric school.”
Jag ser fram emot hur jag och Olivia kommer att sitta vid köksbordet om 20 år. Pappa berättar hur Sverige var som nation 2009, det år hon föddes. Att våra Kling och Klang-poliser lät sina helikoptrar stå obevakade mitt ute i skogen, samtidigt som människor dömda för krigsförbrytelser slapp ur finkan efter tre år.
Att våldtäkt, sexuellt tvång och utnyttjande av barn ansågs vara lika allvarligt som att köra för fort, eller gå mot rött. Att religiösa extremister som Mohamed Omar, som förespråkade förslavandet av halva världens befolkning, sågs som extremvänsterns kuttersmycke, ett pikant kulturellt inslag, och fick carte blanche i landets spalter.
Att ”röra om i grytan” ansågs vara ett självändamål. Att Bert Karlsson var landsfader. Att planerade attentat mot räddningspersonal viftades bort med ursäkter som att ”kidsen har ingenstans att vara, de måste få ett eget hus, annars försöker de mörda brandmän”. Att den säkraste biljetten in i mediaparadiset och våra hjärtan var att vara en antifeministisk, ytlig, ointelligent seriefigur. Att överkonsumtion av allt var gud. Och så vidare.
Sedan kommer Olivia att fråga ”trist, när vände det?”. Jag kommer att svara ”vände?”. Efter det går vi båda och röstar för en tionde mandatperiod åt statsminister Rimérs Värdekonservativa Nykristna Pattparti. Han är ju trots allt så gemytlig, den där Bingo.
Vi är hemma i tid till allsången.
Vad är vi?
”Ja, Krillebus, vad fan är ni för något?”
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
17 kommentarer:
på pricken! översätt detta inlägg till engelska och du har texten till nästa sonic ritual-låt
en långsam vemodig jäkel, lite åt the darkest hour-hållet
Styckesuppdelning! Vem fan orkar läsa det där?
Men sjukt söt hund.
Förlåt, glömde the curse of the mollusk generation short attention span. Bättre nu?
Strage berömmer din Immortal-artikel i dagens DN. ”Styckeindelning i världsklass”, skriver han. *gilla*
Nu är det bättre.
Jag hypar Strage i min blogg.
Alltså, den där jycken. Den är så söt att jag nästan börjar lipa.
Alla tummar upp! Underhållande och tänkvärda dekonstruktioner av det samtida samhällsklimatet. :-)
>> Gran
Du hajpade även Strage på The Haunted spelningen igår. Lite väl mycket kanske.
berätta mer.
Jenny: Det är ju DET jag syftar på. Läs min blogg.
Alltså, bilden på fam Röstlund-Jonsson är också supersöt! Jag menade inte att favorisera hunden framför er, men det förstod ni nog.
Ahhh, jag kan inte sluta kolla på den där hundbilden (så skulle jag inte kunna skriva om bilden på er, för det vore stört)!
Kan man få vara hundvakt? Fråga kvinnan om man får.
Krille: Vadå, känner du den som känner den här FANTASISKA vovven? I så fall - släpp allt och planera in en hunddejt åt mig. Jag gör vad som helst! Åååh, hunden!
Hunden heter Herbert och tillhör Cornelias vän Carin. Han var på besök igår när jag var på jobbet… :-(
D: Du kan få vara hundvakt åt min jycke, den förra smet i sista stund... lymmel.
138: Ok, hälsa Carin att Herbert har en vän för livet på Katarina Bangata 61, 6tr. Hälsa att det snart kommer att finnas massor med hundgodis, leksaker och kärlek där. Be hene mejla för portkod: metalwire@mail.com
Petri: Ja! När får man vara det?
När det vände: när alla började passa hundar och *gilla* dem.
Skicka en kommentar