DJ på Bröderna Olssons:Helt klart inte ett bra system

En tidigare dj har i frustration över den orättvisa behandlingen låtit ilskan gå ut över vinylen. En bra en, tyvärr.

2010 blir mitt sjunde år i hufvudstaden Stockholm. Under de år jag bott här har jag hängt på Bröderna Olssons Garlic & Shots oräkneliga gånger. Att kalla det stamhak är att ta i, men både jag och Cornelia har plöjt ner åtskilliga tusenlappar i restaurangens dagskassa. Den vegetariska maten har varit god, prisvärd och riklig. Personalen alltid glad, trevlig, hjälpsam och cool. Förutom en kille.

Han ler aldrig, är otrevlig, inte tjänstvillig, har hästsvans. Han är den typ av bartender som nonchalerar dig lite för länge trots att du är den enda där som vill beställa, liksom för att ingjuta känslan av underdånighet i kunden. Yes yes, var sjukt tacksam att du får byta dina pengar mot min vara. Igår fattade jag vem han är. Han är chefen.

Han är även anledningen till att jag aldrig mer kommer att sätta min fot på Bröderna Olssons. Tyvärr har jag nu fått ett ansikte till alla de kass-boss-rykten som jag hört – folk som knegat där, andra skivvändare – genom åren.

The deal: Jag blir anlitad att spela skivor i utbyte mot mat, öl och en liten (betoning på liten) slant. Skitkul – ännu roligare om jag får spela med en vän. Det går för sig men då får vi dela på gaget. Fair enough. Vi dyker upp. Chefen lackar för att det är två personer som ska äta och dricka. Han bestämmer att ska det vara så, så får vi inget betalt. Fair enough, igen. I can dig it. Summan var ändå i stort sett symbolisk och vi gör det ju för att det är kul att dricka öl och spela vår favoritmusik.

Och kul blir det onekligen. Nedervåningen fylls snabbt med punkare och hårdrockare, de torra struparnas subkulturer. Stämningen är hög, alla är där, det är packat med folk. Strax innan stängning tar jag mod till mig och bestämmer mig för att fråga chefen om vi kan få 200-300 kr att åka taxi för. Det är till och med mindre än vad vi blivit lovade från början. Det är -17 och vi bär på tung vinyl. Bad mistake.

Han låter mig förstå att jag är dum i huvudet, att jag kan dra åt helvete och att jag ska passa mig jävligt noga då jag gått in bakom baren för att prata med honom. Inte med de orden men budskapet är klart och tydligt: 300 kr till taxi? Fuck jävla off.

Jag har aldrig blivit så arrogant behandlad av en man som anser att det är okej att bära en hästsvans offentligt. Avskedsorden blir dessa, sagt med en oerhört dryg ton:

Krille: Kom igen, du har haft fullt hus ikväll, det var ju fullt där nere.
Chef: Jaha, och du tror att det är tack vare er eller?

Nej, kunderna har kommit för det serviceinriktade och vänliga bemötandet som du tillhandahåller. Jag tror knappast att du fyllt din restaurang med törstiga punkare och hårdrockare en vanlig tisdag, röd dag eller ej. Men vad vet jag – det kanske du hade. Eller så hade du fyllt den med andra typer av suputer. Och du kommer att fortsätta göra det. Men det kommer inte att vara med min hjälp eller med mina pengar.

Trist avslutning på en otroligt rolig kväll. Summering av Bröderna Olssons Garlic & Shots: bra ställe, god mat, cool personal – skitchef.

The hit list:
Iggy Pop/James Williamson: Kill city
Rose Tattoo: Nice boys
Poison Idea: Getting the fear
Thin Lizzy: Emerald
Sisters of Mercy: Black planet
The Damned: Love song
Warsaw: They walked in line (om och om igen då Death Row-Henrik la hörlurssladden över skivarmen ett par gånger)
Black Sabbath: Children of the grave
Adolescents: Who is who
Sleep: Dragonaut
Ministry: N.W.O.
Pentagram: Forever my queen
Crucifix: Brazen hell
Mercyful Fate: Black masses
Motörhead: The wolf
Trouble: The wolf
Wolfpack: Outlaw vagabond
Destruction: Antichrist (här gick ena vinylspelaren åt helvete)
Adrenaline OD: Suburbia
Darkthrone: Graveyard slut
Alice Cooper: Caught in a dream
Monkees: Steppin stone
Danava: By the mark
Satyricon: Wolfpack (miljondollarproduktion och det enda som lät MTV-bra genom det murriga ljudsystemet)
Observers: Lead pill
Pink Fairies: Teenage rebel
Electric Wizard: Dunwitch
Stooges: Down on the street
Iron Maiden: Wrathchild (tummen upp-chock från hataren Hjalmar)
Discharge: Society’s victim
Anti Cimex: Share my life
Inepsy: 10 packs of smokes
Subhumans: Fuck you
Gang Green: Alcohol (live)
Repulsion Maggots in your coffin
Void: Who are you?
Pagan Altar: Land of Peter Tägtgren
Judas Priest: Saints in hell
Saint Vitus: Clear windowpane
Ozzy Osbourne: Over the rainbow
Roky Erickson: Click your fingers
Meanwhile: Road to hell
Bathory: Enter the eternal fire
Rudimentary Peni: Rotten to the core
Negative Approach: Nothing
Radio Birdman: 455 SD
Clash: Guns of Brixton (urspårning från mitt håll, skivan låg där)
Jerry’s Kids: Tear it up.
Voivod: Tornado
Annihilation Time: Too high to die
GBH: Generals
Celtic Frost: Jewel throne
Reagan Youth: Reagan youth
Motörhad: Killed by death
Danzig: Killer wolf
Death SS: The night of the witch
Slayer: Chemical warfare
Graveyard: Thin line
Motörhead: Stone deaf in the USA
Ratos de Porão: Crucificados pelo sistema
Venom: Don’t burn the witch
Redd Kross: Linda Blair
World Burns To Death: Come and see
Zero Boys: Amphetamine addiction
Poison Idea: Nothing is final
Riot: Outlaw
Discharge: Hear nothing see nothing say nothing
Gism: Endless blockades for the pussyfooter
Spazm 151: Freedom/Tear it up
Gang Green: Alcohol (live)


Anti-publikdragare.