Roadburn 2012: Saturnalia Sex Temple

Al Cisneros har lanserat begreppet ”Iommic studies”. I Sverige har ingen kommit så långt inom det forskningsområdet, som Tommie Eriksson. Han är på väg mot ett Nobelpris. Förmodligen kommer det att levereras av en röd drake som flyger in från ett annat astralplan

Saturnalia Temple sexualiserar scenen med en kåt och trasig gitarrton som Tony Iommi själv tappade bort kring 1979. Den känslan av total dödserotik får mig att vilja gnida mig mot något.

En get.
En bak.
Ett kön.
En mun.
En förstärkare.
Exakt precis vad som helst.

På slutet drar Saturnalia Temple upp tempot lite – liiite! – och sätter den grandiosa sista spiken i den likkista vi kallar mänskligheten. De två svartaste urkrafter som existerat förenas där, i en låt, på ett sätt som endast Eyehategod kan övertrumfa.

Det är Black Sabbath.
Det är Black Flag.
Och för att ännu en gång citera Al Cisneros, så är det eld, attack, krossa.

Magnifikt. Magiskt. Sexigt.