En vän sms:ar från Berlin att det är trettio grader varmt och strålande sol. Här i Stockholm nöjer vi oss med halvmulet och i bästa fall arton grader där det är som soligast. Uteserveringarna fylls med törstiga strupar som för första gången i år får fira det pursvenskaste som finns: att vara full i en filt. Jag skyr det som pesten.
Men i Gamla stans tunnelbana sveps jag in i germanska glädjevindar, utan att för den skull tvingas åka till Berlin.
Unga män med rakade skallar, kängor, gröna bomberjackor, tygmärken med svenska flaggor, emblem från Sniper Records med röda odalrunor på vita bakgrunder.
Och, givetvis, den obligatoriska ensamma tjejen i gänget.
De är glada. Kånkar kartonger med starköl. I högsta hugg en flaggstång med Svea Rikes fana stolt fladdrande för vindraget vid spärrarna.
Ett säkert tecken: naziskinheads.
Våren är här.
Soundtrack: ”In the chapel of the black hand”, av och med The Wounded Kings.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
9 kommentarer:
Åh vad fint! Var de på väg till helikopterplattan också?
Nej, på väg därifrån!
Jag blir alltid lika lycklig när jag ser klassiska naziskins i bomber och stentvättade jeans.
Va? Påväg FRÅN h-plattan MED öl? Och inte i polisbilar? Vilka veklingar.
Benskallar är sällan särskilt upphetsande tagna ur sin 90-talskontext men att läsa "Hasta la vista antifascista" är nog det roligaste jag haft på hela helgen.
Fast det är nog egentligen inte så imponerande när man tar i beaktande att jag tillbringat min tid med att vara hemma och att gå på barnkalas.
Varför länken?
P: Vad menar du?
Varför länka till nazimerch? Lte som att säga att "scan is a bunch o' wankers, men här är några recept på 'falukorv i ugn'". eller?
För att d är lite som att säga "SCAN is a bunch o' wankers, men här har ni några schyssta recept på falukorv i ugn..."
Skicka en kommentar