Min vän, låt oss kalla honom Harvey Flanagan, besöker arbetsförmedlingen. Dagen till ära har han köpt nya skor, byxor och jacka. Harvey har dessutom för första gången på flera veckor rakat sig slät som en barnrumpa.
Arbetsförmedlingstanten öppnar mötet med repliken ”går du verkligen på arbetsintervjuer sådär?”. Hepp.
Sedan följer följande konversation:
Harvey: Jo, jag har sökt en hel del jobb den senaste tiden. Mest på olika fik och kaféer.
Arbetsförmedlingstant: Ska du inte söka jobb på något mera funky ställe kanske? Typ på Söder?
Undrar om Bobby i Biohazard någonsin fått ordet ”funky” slängt i ansiktet på ett lika respektlöst sätt? Eller går vägen ut ur arbetslöshetens dimma via Bootsy Collins slapbas? Då är det nog bättre att stämpla, trots allt.
När jag ändå är inne på orimliga 1990-talsreferenser, skåda turnén:
Inlägg
1 kommentar:
högt humorvärde och mycket tribaltatueringar.
Skicka en kommentar