onsdag 30 september 2009

”Snap back to reality/Oh there goes gravity”


Don't worry. Be happy. When the innocent die.

Jag sitter i mitt öppna medialandskap. Mailfajtas med Thinktank om de sedvanliga viktiga ämnena – Castro vs. Friedman, konstnärslöner vs. JAS, heavy fucking metal vs. oinitierade uttalanden om barnmusik, ost vs. gratäng – samtidigt som jag delar ut de rätta getingarna till en miljard Samuel L Jackson-filmer.
Min uppmärksamhet fångas av en grupp människor borta vid fönstret. Tre män, en kvinna, alla klädda i modern svensk kontorsutstyrsel. Inte full kostym men hela, rena, propra. De spanar på något utanför, där nere. Kvinnan tar fram sin telefon, snäpper upp locket och ringer. Om jag förstår saken rätt så presenterar hon sig som power suit-kvinnan XXX från företag XXX, som äger kontorsskrapan vi sitter i. Hon berättar att nere på marken, under en viadukt mitt emot huset, har några hemlösa slagit läger.
Power suit-kvinnan säger att hon kan se ”tre madrasser, och det är inte tillfälligt, de har boat in sig riktigt ordentligt”. Hon slår fast att ”det ser inte bra ut” och fortsätter beskriva situationen än mer ingående. Telefonsamtalet avslutas med att power suit-kvinnan skrattar och säger att ”ja, vi kommer tillbaka direkt efter mötet”. Luren snärtas ihop och hon vänder sig till de tre männen: ”De ska ta hand om det där på en gång, de ska fixa bort det”.
Gruppen står kvar ett par minuter, småskrattar och pratar. Efter att de avlägsnat sig går jag bort till panoramafönstret. Tittar ner. Långt där nere ser jag en sorglig samling av vad som en gång var madrasser kika fram. Taket är en körbana, närmaste grannar är Herr Tågräls och Fru Trottoar. Ägodelar ligger spridda omkring, filtar, sopor, sopor, sopor.
Jag går och sätter mig igen och har ont i magen. Så lätt är det för oss i den riktiga världen att sopa bort allt obekvämt. Jag fortsätter dela ut getingar, mår illa och tänker på Rorschach:

”Stood in firelight, sweltering. Bloodstain on chest like map of violent new continent. Felt cleansed. Felt dark planet turn under my feet and knew what cats know that makes them scream like babies in night. Looked at sky through smoke heavy with human fat and God was not there. The cold, suffocating dark goes on forever and we are alone. Live our lives, lacking anything better to do. Devise reason later. Born from oblivion; bear children, hell-bound as ourselves, go into oblivion. There is nothing else. Existence is random. Has no pattern save what we imagine after staring at it for too long. No meaning save what we choose to impose. This rudderless world is not shaped by vague metaphysical forces.
It is not God who kills the children. Not fate that butchers them or destiny that feeds them to the dogs. It’s us. Only us.
Streets stank of fire. The void breathed hard on my heart, turning its illusions to ice, shattering them. Was reborn then, free to scrawl own design on this morally blank world.”

Vackra Rorschach.

Soundtrack: Boxed In:s första 7”.

Thinktank: BF4L

Jag:
”Jag ber om ursäkt om jag klampat på några tår. Seså, alla vi är autistiska bufflar i en fyrverkeributik. Jag erbjuder en fredsgåva, ngt vi kan förenas i vårt hat mot:
Lennart Ekdal fräser på med ytterligare en säsong av ’Kvällsöppet’. Tio direktsända debatter blir det under hösten som kommer. Alltid heta och aktuella ämnen, alltid med poeten och författaren Marcus Birro som bisittare.”

Svar:
”Du behöver inte be om ursäkt för att du klampar på tår. Alla som känner, och tycker om dig, har på sig sådana där arbetsskor med stålhättor.”

Helt icke-ironiskt: Jag har världens bästa vänner.

The Ritual pride


Jag skulle kunna relatera till Bono och Edge om det inte vore för att de är helt slut som människor.

Trots att jag spelat på så många skivor genom åren blir jag fortfarande orimligt stolt när jag ser en främling stödja ett band jag är med i. Inte vännen som får ett ex av skivan, inte kollegan som jag byter en t-shirt med, inte släktingen som pliktskyldigt bär en pin – utan en icke-relaterad individ som på eget bevåg gillar det jag gör.
Som igår. I Gamla Stan kliver en person, helt utan subkulturella ringmärkningar, på tunnebanan. I händerna: Barnvagn samt Sound Pollution-påse fylld med 180 vinylgram Sonic Ritual/Sanctuary in Blasphemy. Stolthet på en tub.

Apropå stolthet: Jag börjar dagen med ”Really Fast vol. 1”. Helt stört vilka band som fanns i Sverige. Året är 1783, resten av Europa sitter i princip och tutar i sina färgglada lådbilar – vi har Missbrukarna från Hudiksvall. Hudiksvall?! Vad gott har någonsin kommit från glada Hudik förutom Missbrukarna? Få se, vart la jag nu min officiella Sabaton-välsignade Sverigefana? Här ska viftas.

Apropå Sonic Ritual/Sanctuary in Blasphmey: Vinylen börjar ta slut. Hasta till Sound Pollution, Swahili Bob eller Repulsive om ni ska ha tag i ett ex.

tisdag 29 september 2009

138:as journal, 29:e september, 2009:

”Det låg ett hundkadaver i gränden imorse, däckspår över dess sprängda mage. Den här världen är rädd för mig ty jag har sett dess sanna ansikte. Gatorna är blott förlängda rännstenar fyllda med ett intellektuellt vakuum, och när de slutligen svämmar över, kommer alla gnagare att drunkna. Allt det samlade snusket från deras kändiskåta imbecilldyrkan och religiösa vanvett kommer att skumma upp över deras midjor, och alla präster och mediamänniskor kommer att blicka uppåt och gasta ’rädda oss’…
Jag kommer att stirra ner på dem och viska ’nej’.
De hade alla ett val. De kunde ha följt i fotspåren av goda, folkvettiga människor, människor som hade något smart och genomtänkt att säga. Istället valde de att följa de troendes mentala avföring, utan att inse i tid att just det spåret leder över ett brant stup.
Kom inte och säg att de inte hade ett val.
Nu när hela världen står och tittar ner i det mörkaste av alla helveten, alla dessa predikanter och välsmorda, masstillverkade politiker och plastsäljande strömlinjeformade underhållare…
Helt plötsligt kommer ingen av dem att ha något att säga.”


Fortfarande råast av dem alla. Efter alla dessa år.

Soundtrack: Born Against.
”Face the flag son, read what’s written.”

Och guds inblandning i verkligheten är ett bra system för att…?


Bra där påven. Sorteras en blind trebarnsmorsa in under ”guds vägar äro outgrundliga”, eller bara det gamla hederliga ”småbarn rycker vingarna av en fluga”-syndromet?


Bra där Georg Andrén. Ta dig du en intern funderare på om det är ett bra system att årligen ge 115 miljoner kronor till en organisation som heter Svenska missionsrådet.

”I leave the human cockroaches to discuss their heroin and child pornography. I have business elsewhere, with a better class of person.”

Happy pukeday

En vanlig dag i trve pvnk metal cvlt-hushållet.


Cornelia blåste ut ljus…


…Olivia kräktes på min originaltröja från Gauze.

If the kids are corpsepainted

Jag har helt missat att hajpa senaste numret av Close-Up. Till och med Fredrik har hunnit göra det före mig. Nåväl. Köp och läs om Jonas bisarra Bergen-häng med Abbath i Immortal (referens). Jag bidrar dessutom med en Svart på vitt-lista med uppenbart tema. Sammanställd kort efter den 15 augusti. Fattar ni eller, va va va?



Lättläst:
Black Sabbath: ”Born again” (lp)
Motörhead: ”City kids” (låt)
Wasp: Wild child (låt)

Soundtrack: Immortal
”All shall fall”.
Tack till: Anna Göring.

Slutgäckat

Min vän Nima mottar dåligt förtäckta hot från Mohamed Omar (#1 idiot). Läs här. All kredd till Nima som vågar stå upp mot denna högerextrema och religiösa dårfink.

Att hänga på Newsmill är som att vinkelslipa sina ögonglober

”’Visst, det är polisen som mest ska stå i skottgluggen efter helikopterrånet. Men det vore intressant att reda ut vad det är som gör att så många människor kopplade till just TV4 tycks vara i delo med rättvisan.’ Det skriver medieprofilen och innemänniskan ERIK HÖRSTADIUS. I dag skriver han om kopplingarna mellan medieadeln och gangstervärlden. Erik Hörstadius är journalist och författare och ett av Stockholms mest respkterade partylejon.”

Innemänniska? Är det som en innekatt?

måndag 28 september 2009

Just nu på TV8: Sekundärskammens Nagasaki

Hade inte Robert Aschberg en gång i tiden något sorts journalistiskt arv? Om så är fallet väljer han just nu att pissa napalm över det.
Herre. Jävla. Grisar. I. Helvetet. Vilken. Pinsam. Intervju.

Anna Anka vs. den tråkiga svenska jämställdhet kokas ner till att hon tycker det är ovärdigt att gubbarna inte öppnar bildörren för henne här. Det, det är kärnan i hennes nyväckta politiska karriär. Vilket parti var det som ville ha henne nu igen, KD?

Cornelia: ”Han tror att han sitter på krogen med sina grabbpolare och snackar murra. Pinsamt, efter typ 1 000 år i branschen och übermachoframtoning så uppför han sig som en fnissig lågstadiekille som blivit kär.”


”Jaha boys, vad står härnäst på dagens schema?”
”Robert Aschberg vill intervjua dig om hur du renoverade Örnnästet, sedan ska du träffa Quetzala Blanco för en snabb pratstund om framtida projekt, och sen avslutar vi med att du leder ’Lilla melodifestivalen’ i SVT:s barnkanal. Låter det gött, führer?”
”Gött mos grabbar grus, till Hitlermobilen!”

Anna Anka i ”Rea” i SVT Barnkanalen: Void Void Void Void Void Void Void Void Void Void Void


I Just Can't Hate Enough is for the children.

Som jag uppmärksammade här så ska Anna Anka vara gäst i SVT Barnkanalens ”Rea”, ett konsumentmagasin riktat till, tja, barn. Då jag tycker det är extremt märkligt mailar jag till Sveriges Television och ber om en intervju med någon ansvarig.

Projektledaren Anna Sommansson är snabb på att svara och förklarar konceptet:

”I varje program i höst kommer vi att intervjua kända och aktuella personer som barnen har någon relation till om deras bästa och sämsta affär. Det är ett kort collage med 3 - 4 personer i varje program som får tolka frågan fritt och svara som de vill. I första programmet har vi tex Fredrik Reinfeldt som berättar om att den sämsta affären han har gjort var en lägenhet som sjönk till halva värdet. Markoolio berättar om en cykel som någon kompis lurade på honom i barndomen.
Anna Anka är med i andra programmet och säger att hennes bästa affär var hennes brudklänning och hennes sämsta var ett gäng palmer som hon inte fick lämna tillbaka till affären fast hon inte var nöjd med dem. Om du vill ha svar på fler eller helt andra frågor innan måndag får du gärna maila så ska jag försöka svara. Du kan också ringa om det brådskar såklart.”


Då jag har en del frågor men inte särskilt bråttom väljer jag att maila:

1. Hur gick resonemanget på redaktionen när ni beslöt er för att boka in Anna Anka? Hur lång tid tog beslutet? Var det ett enhällig ”jaaaaa!” som avgjorde eller fanns det någon tveksamhet?
2. Reflekterade ni överhuvudtaget över att Anna Anka är uttalat emot jämställdhet mellan könen? Om hon sagt liknande saker gällande relationen etniska svenska/invandrare, hade hon fått gästa ”Rea” då?
3. Anser ni på ”Rea” att hon är en bra förebild för svenska ungdomar?
4. Varför anser ni att hennes traditionella 1700-talssyn på man/kvinna är något som förtjänar uppmärksamhet i en barnkanal?
5. Tycker du själv att Anna Anka är en bra förebild för ungdomar och barn?
6. Vart drar ni gränsen för hur ”kontroversiell” en gäst kan vara för att kunna vara med i ett licensfinansierat barnprogram? Skulle till exempel Jimmie Åkesson få vara med? Mohammed Omar?

Jag får följande svar av Sara Arvidson som är redaktör för ”Rea”.

”Hej! Svaret på alla dessa frågor är helt enkelt att vi valt som ett grepp i programmet, att låta kändisar, som vi tror finns i våra tittares värld, berätta om sina bästa och sämsta affärer. Anna Anka är en av de mest omtalade i Sverige just nu och vi har inte tagit in henne som en förebild som ska tipsa våra tittare om hur dom ska tänka, handla osv. Måste man, bara för att det är barnprogram, ha med endast politiskt korrekta personer? Som om barnen inte kunde tänka själva. Vi glorifierar inte Anna Anka (som t ex programmet Skavlan var farligt nära att göra) – vi frågar henne – precis som vi frågar Fredrik Reinfeldt - en sakfråga - som kan vara underhållande att höra svaret på. Ska man hårddra detta skulle ju Sossarna kunna reagera på att vi inte frågar Mona Sahlin eller nån annan från vänsterblocket, då Reinfeldt får vara med...”

Anna Sommansson kompletterar:

”Jag har låtit vår redaktör Sara Arvidsson svara på dina frågor. Jag har läst hennes svar och skulle svara ungefär samma sak som henne. Jag vill också göra tillägget och förtydliga att vi tror på våra tittare och att de tänker mycket själva. Vi har inte med våra personer i detta inslaget för att de alla ska vara bra förebilder utan för att de existerar i våra tittares värld och att de har betydelse för dem på olika sätt. Självklart sätter vi gränser för vad vi tycker är relevant och för vilka personer vi tar in i programmet, men det beror också på vad ämnet är för något i det aktuella inslaget.
I detta fallet är det en ren enkät där olika personer är representerade från väldigt olika världar - politiker, artister, skådisar, sportmänniskor osv och vi försöker hålla en balans mellan olika människor som står för olika saker. Framförallt så tror vi att våra tittare är mycket smarta och själva kan dra slutsatser om både de ämnen vi behandlar och de människor som är med i vårt program, och det vill vi visa dem att vi gör. De är så medvetna att om vi skulle undvika att ta i saker som faktiskt existerar i deras värld för att det inte är åsikter vi delar så skulle de se igenom det direkt och vårt program skulle bli ointressant.
Vi tror att de vill bli berörda på olika plan och de ser att vi tror att de kan tänka själva. Det är såna tankar vi utgår ifrån när vi gör vårt program som i detta fallet riktar sig till ganska stora barn, nämligen 9 - 12-åringar. Jag hoppas att du har fått svar på dina frågor. Om inte - maila igen eller ring.”

Jag mailar igen då jag tycker att mina frågor lämnats obesvarade:

Jag måste säga att det är mycket jag finner anmärkningsvärt i ert svar. Två exempel:
1. Ni jämför alltså vår statsminister med en kvinna som blivit känd i media genom att behandla sitt tjänstefolk som skit, och genom att säga att kvinnans roll i livet är att tillfredsställa mannen, samt att det bästa karriärsvalet en kvinna kan göra är att gifta sig rikt?
2. Ni pratar om att era tittare kan tänka själva och att målgruppen utgörs av ”ganska stora barn”. Sedan slår ni fast att målgruppen är 9 till 12 år. Hur tänker ni då?

Med dessa i åtanke vill jag bara fråga följande saker innan jag låter er vara i fred:
1. På vilket sätt tycker ni att Anna Anka bör ha en ”betydelse” i en tioåring flickas liv?
2. Har ni någon policy gällande genus på ”Rea”?
3. Vart drar ni gränsen för hur, enligt er, politiskt inkorrekt en persons åsikter kan vara för att få vara med i ett program som riktar sig till 9-12-åringar? Obs, detta är en helt seriös fråga som jag hemskt gärna vill ha svar på. Jag är genuint intresserad. Till exempel undrar jag om du Sara verkligen tycker att följande människosyn kan bortförklaras med ”måste man, bara för att det är barnprogram, ha med endast politiskt korrekta personer”:

”Här är det illegala mexikaner som gör jobbet. De diskar, städar, tar hand om trädgården. Jag har en enorm trädgård och fyra trädgårdsmästare. Det är jag som ser till att de kan försörja sina familjer. De kan inte prata engelska. Det är som att prata med en vägg, de kan inte ens stava till sina egna namn.”
Anna Anka på Newsmill om sitt tjänstefolk.

4. Om ni nu har sådant förtroende för er målgrupps förmåga att bilda sig en egen uppfattning om saker och ting, vore det då inte mer intressant att låta Anna Anka redogöra för sina politiskt inkorrekta åsikter, istället för att låta henne berätta om hur hon sätter sprätt på sin makes miljoner genom att köpa palmer, något som väldigt få barn i lågkonjunktur-Sverige kan relatera till?

Denna gång svarar bara Anna Sommansson:

”Vi har varken med Anna Anka eller Fredrik Reinfeldt i programmet för deras åsikters skull eller för det som de står för. De är med för att de är "kändisar" och finns med i våra tittares värld på olika vis. Vi kan inte påverka det faktumet. Kanske är det så att du ska se programmet i sin helhet och förstå hur det tar sig ut och vilken funktion detta inslag har så kan vi diskutera vidare sen om du vill. Om du vill kan du få komma hit och diskutera frågan med redaktionen. Vi är öppna för alla samtal som kan utveckla vårt programtänk. Vi samlas varje måndag 08.30 och du är välkommen.”

Epilog:
Jag vet, jag vet – jag är en pisstrist gnällgubbe. Mest av allt känner jag mig som Helen Lovejoy, ”Simpsons”-prästens fru, när hon i tid och otid utbrister ”Oh, won’t someone please, please think of the children?!”. Inte kul att jämföra sig själv med en animerad och kristet värdekonservativ tant, men faktiskt:
Kan ingen, snälla, tänka på barnen?
Det enda jag begär är att någon där ute i det mediala la-la-landet kliver upp och tar lite eget ansvar, inte bara rusar med alla andra, kanske till och med försöker tänka efter en smula före.
”Oj oj oj, den här personen är känd och just nu. Vi måste klämma in henne i rutan. Vad hon är känd för? Att hon föraktar blattar, brudar och jämställdhet, att hon förespråkar slaveri som nyckeln till framgång? Skit i det, hon är het, fresh, hon rör om i grytan, hon ska med! Det är det folket vi vill ha, det är inte vi som väljer, det är det konsumenten kräver!”.
Och så sitter vi där med en generation barn som bara vuxit upp med den absoluta dumheten som ledstjärna, helt enkelt för att det är ”förbannat bra tv” att placera en apa i bastkjol framför kameran. Dina barn kommer hem från tredje klass och drömmer om att förverkliga sig själva i ”Paradise hotel”. Utbildning? Fuck it. De kan suga av någon pensionär med fet plånbok och en förkrympt gubbkuk av stål, så har de sitt på det torra. Du med!

Och nej, jag vill inte att allt på tv ska vara svartvita tjeckoslovakiska dockfilmer om någon stackars bonde med klumpfot. Men måste allt vara Walt Disney, talangtävlingar, dokusåpaspån och mentalt utmanade kändisar up in this motherfucker?

Nästa säsong av ”Rea”: Mullah Omar ger budgettips på hur du bäst inreder din bergssgrotta och Åsa Waldau lär ut knyppling och hur 9-åringar bör tala i tungor för att nå gud på bästa sätt.


Krillebus säger: ”Fuck Anna Anka.”
Olivia Obliteration säger: ”Hear hear.”

Crash the pose: Discover baby, distort baby


Olivia Obliteration säger ”hanging around with a big head/I never win against people with tattoo”·

Japansk youth large är väl skamlös för att jag ska palla åla mig in i den, så Olivia fick en tidig födelsedagspresent idag. Trots att hon växt 3 centimeter på 2 veckor och lagt på sig 500 gram kan det ta ett tag innan hon fyller ut den. Mamma bär stolt fram till dess.
Tack för beställningsshoppandet Daniel. Den gröna sitter perfekt.


Olivia Obliteration viftar irriterat bort och säger ”thrash silly blog”·

Cheater


Ika, din cd är klar.
I bakgrunden: En Final Exit-cd signerad av hela Biohazard anno 1997, samt ett fullständigt orimligt albumkonvolut. Vad tänkte vi på?!

Stoppa pressarna: Kuken är här

En ny blogg har sett dagens ljus: Gissa snoppen.
Värdigt, om något.

Ett rimligt glorifierande av skönhetsindustrin, aka all in a day’s work for TV4

”Plastikkirurgerna, TV4:
21-årige Kiayn ska genomgå en plastikoperation eftersom varken han eller hans mamma tycker att hans näsa passar hans utseende. Modellen Karolin har beslutat sig för att förstora brösten för att få fler jobb och trivas med sig själv.”

Bra insats av modern. Ser ungen ut som ett missfoster ska han inte tro att han kommer undan med det. Ge dem vad de tål, de små svinen med mindervärdeskomplex!

söndag 27 september 2009

Our piercer in Peru


Glömde: Olivia fick en jättefin present av Swahili-Johan, en tröja gjord av peruansk lamaull. Tack så enormt mycket. Den blir perfekt i vinter. Fast jag ifrågasätter det praktiska i barnkläder som inte går att maskintvätta. Bebisar spyr oändliga mängder. Vår tvättmaskin snurrar runt, runt, runt (”Smutsigt byk”, ”Rätt och slätt/Huvudtvätt etcetera) hela tiden. Både hennes och våra kläder är ständigt kräkfläckade och jag byter t-shirts nonstop. Det är mer socialt accepterat med spya på kläderna när du är sex veckor än 32 år, så jag får chans att nyttja hela garderoben.


”Hallå, ingen peruansk lamaull här inne va?”


Olivia och Krillebus slappar i nedspydda kläder.

Integritet ’R’ us: The T’n’A Syndicate


Killar: Flasha Carlings-spons, nygjorda tribals och bruuutaaal daterapistuppsyn. Tjejer: Flasha trosorna och se Samantha Foxig ut.
Värdigt.

”Värdighet? You can't put that in the gas tank. You can't put that on your table”

Hail Sailor Satan Saturday: En odyssé i bilder, färgglada drinkar och en sista avskyvärd Anka


Dadde, Justin, Johan Björn.

Midnight hour vinyl shopping hos Swahili Bobs. Jag hittade den där nya och omtalade lp:n med Wasted Time. Bra – men Direct Control är fortfarande mycket bättre.


Min vän Justin från Philadelphia. För snart 10 år sedan ordnade han en konsert i Las Vegas med mitt dåvarande band. Nu spelar han i det här bandet och är i stan för att förbereda Sailor Jerrys Sverigelansering. Bara sponken dock, inte kläderna. Svensken ska bli dyngrak på tatueringsrom i vinter. Gott så. Skål.


Det vackraste jag vet: En fryst jordgubbsdaiquiri samt ett företagskort som det står ”corporate” på med stora, versala bokstäver.
This is the high society baby. This is the high society right here.


En avslutande Anka, en sista. Jag lovar. En mycket relevant förstafråga från Dagens Nyheter där. För det är ju oss svenskar det är fel på – vi är lättprovocerade och uppskattar inte när en fräck dam med skinn på näsan ”rör om i grytan”. Det är inte den fräcka damen eller skinnet på näsan det är fel på, nej nej. Det är vi som är åt helvete.
Kom ihåg det i framtiden, när Jimmie Åkesson sitter där i rutan och väljer bort icke-etniska svenskar i Carolina Gynnings senaste dejtingprogram ”Vem tar vit”. En fräsch fläkt i debatten, må ni tro!
Eller när Skavlan daskar Mohamed Omar glatt på knäet och skrattar ”Ho ho ho Mohamed, ingen förintelse! Du är då för tokig! Och nu på scen: Massgrav!”.

Provkation utan innehåll ’til death.
Gemyt über alles.

Hunden Herbert: Det nya svarta

En söndagsmorgonpresent till Anna och Jonas. Varsågoda:





Fuck Anka. This is the time of Herbert.

True venereal disease blood


”Sooo, my prrrecious… arrre you cleeean?”

En kändisrelaterad middag på Ljunggrens kan ge mycket tabloidskvaller. Tydligen har vår Hollywoodhunk #1, Alexander Skarsgård, myror i trumpeten. Amanda Seyfried, känd från I Just Can’t Hate Enough-favoriten ”Mean girls” och I Just Can’t Hate Enough-hatobjektet ”Mamma mia!”, råkade ut för det. Ligga med Skarsgård: Klamydia på posten. True (blood) story.

lördag 26 september 2009

Renomésnyltning, lektion #138


”Ghouls attack the church/Crush the holy priest/Turning the cross towards hell/Writhe in Satan’s flames”

T-shirt från J. Lindeberg med fräsch dödskalle och fräckt uppochnedvänt kors. Ett måste för den där hårdrockskvällen på Riche. Visa att du är nere med meeeetaaaal! Pris: 1 200 kr.
Som hittat.

fredag 25 september 2009

”Depression’s got a hold of me/Depression, I gotta break free/Depression’s got a hold of me/Depression’s gonna kill me”

Efter att ha känt mig låg i två veckor har jag insett vad som är fel. En politisk depression håller mitt sinne i ett järngrepp. Ingen rock’n’roll-injektion verkar hjälpa. Inte ens en trve pvnk metal cvlt-ritual biter.
Q: Varför? A: Därför:
Jag är inte särskilt välutbildad. Jag har fjuttiga 20 högskolepoäng till mitt namn. Jag har alltid sett mig själv som på sin höjd medelintelligent. Visst, socialt kompetent när jag inte bränner broar till höger och vänster, men något läshuvud, det har jag inte.
Men den senaste tidens kulturella… och mediala… förintelse… vi pratar då alltså om en… en total och fullständig förintelse av alla IQ-relaterade infallsvinklar, har fått mig att inse att jag tillhör de smartaste svinen i klassen. Det, om något, är orsak till en depression.
Jag är Dave Mustaine i en kapsejsad båt där Ted Nugent är kapten och Vinnie Stigma ansvarar för livbåtarna. Djupt, djupt nedslående.
Som svensk känner jag mig kränkt av Sverige. Vad är vi?

Johan Croneman: Fuck me and marry me young.

Soundtrack: Ljudet av hela nationen som hysteriskt försöker klämma in sig i samma kollektiva mentala lådbil. Snabbt, snabbt, snabbt som satan ska det gå! Alla ska med! Alla ska med sa jag!

Varför dina licenspengar är totalt bortkastade

Nu attackeras även våra barn.
Vad i helvete har de gjort för att förtjäna denna ondska?

”SVT Barnkanalen, v 42, onsdag 14/10. Kl. 18.45.
Rea, konsumentprogram. Anna Anka medverkar.
Del 2 av 8. Rea ger igen för en stor musikkanals taskiga relationstips, och kollar på vilket kontantkort som egentligen är billigast. Rea avslöjar också butikernas strategier för att få ungdomar att köpa mer. Sverker berättar om smarta köplagar och testpatrullen köper in olika sneakers och jämför - är det originalen med skaft eller de billigare kopiorna som är bäst? Dessutom får vi höra Anna Anka berätta om sin bästa och sämsta affär.”

Sluta.
Betala.
Tv-licens.
Nu.

Graveyard sluts: Funeral bitches ’til death


Och här har jag gått och trott att jag inte skulle kunna ta med mig den onödiga, rosaskimrande lyxkonsumtionen i graven. Skönt att någon åtgärdat det, så att jag slipper göra ”avkall på vardagslyx och glamour den dag det är dags att gå vidare”. Pust.

The Ritual release: Mighty blasphemy tonite


Ikväll: Releaseparty för Sonic Ritual/Sanctuary in Blasphemy splitlp. The Ritual spelar inte, men Sancuary in Blasphemy och Son of Ruin (ex-Skitsystem) gör det. Väl värt dina 50 kr.

Just ja: Har lagt upp en ny låt på The Ritual Myspace.
Beware of the ”Rat eyed ghoul”.

torsdag 24 september 2009

”Do I look like a muthafuckin’ role model?/To a kid lookin’ up ta me/Life ain’t nothin’ but bitches and money”


”Our toothbrush cvlt grows…”

”Den antirasistiska kampen är högst relevant och viktig, men har kidnappats av grupper som företräder en antidemokratisk kollektivism. Hårdvalutan på den allt mer stigmatiserande identitetspolitiska marknaden är kränkthet. Det är numera viktigare vem som framför en åsikt än vad som sägs. Genom att åberopa en kränkt etnisk och religiös autenticitet kan man göra anspråk på kollektiva rättigheter.”

Bra förebild för Olivia: Dilsa Demirbag-Sten.
138, destroyer of the ghost boy, säger: Gilla.

Dålig förebild för Olivia: Mollusk City Decontrol i inlägget nedan.
138, destroyer of the ghost boy, säger: Ogilla. ”I’ll send you to cleric school.”

Jag ser fram emot hur jag och Olivia kommer att sitta vid köksbordet om 20 år. Pappa berättar hur Sverige var som nation 2009, det år hon föddes. Att våra Kling och Klang-poliser lät sina helikoptrar stå obevakade mitt ute i skogen, samtidigt som människor dömda för krigsförbrytelser slapp ur finkan efter tre år.
Att våldtäkt, sexuellt tvång och utnyttjande av barn ansågs vara lika allvarligt som att köra för fort, eller gå mot rött. Att religiösa extremister som Mohamed Omar, som förespråkade förslavandet av halva världens befolkning, sågs som extremvänsterns kuttersmycke, ett pikant kulturellt inslag, och fick carte blanche i landets spalter.
Att ”röra om i grytan” ansågs vara ett självändamål. Att Bert Karlsson var landsfader. Att planerade attentat mot räddningspersonal viftades bort med ursäkter som att ”kidsen har ingenstans att vara, de måste få ett eget hus, annars försöker de mörda brandmän”. Att den säkraste biljetten in i mediaparadiset och våra hjärtan var att vara en antifeministisk, ytlig, ointelligent seriefigur. Att överkonsumtion av allt var gud. Och så vidare.
Sedan kommer Olivia att fråga ”trist, när vände det?”. Jag kommer att svara ”vände?”. Efter det går vi båda och röstar för en tionde mandatperiod åt statsminister Rimérs Värdekonservativa Nykristna Pattparti. Han är ju trots allt så gemytlig, den där Bingo.
Vi är hemma i tid till allsången.

Vad är vi?


”Ja, Krillebus, vad fan är ni för något?”

Mediasverige: The game of the arseholes

”– Hon är en fantastisk kvinna, som liksom jag vet hur man drar igång en jävla debatt och hittar folks ömma tår och trycker på dessa. Hon är exakt vad Sverige behöver.”

Vad är poängen med en debatt om det enda som premieras och lyfts fram är dumhet? Visst, jag kan klä mig i en SS-uniform och paradera längs Drottninggatan, siegheilande och propagerande för en kvinnosyn från 1700-talet, samtidigt som jag runkar på bilder av små barn från tredje världen. Provokativt – otroligt. Men det gör inte det jag har att säga till mindre outbildat, ogenomtänkt och korkat. Och – och! – vari ligger debatten som Anna Anka väckt? Ingenstans. Provokation för provokationens sak är inte detsamma som debatt.

Jag är hellre politiskt korrekt och lagom än en idiot. Jag ska flytta till ett land där det som behövs inte är en sönderopererad, känslokall, rasistisk, skånsk sexistapa, vars enda merit består av att hon gått sängvägen till en pensionärs miljoner.

Punch in the face of jock core


#1 fan of floorpunching values.

Mailkonversation mellan två anonyma personer som ska förbli anonyma för sitt eget bästa.

Anonym 1: Jag ska åka till Lichtenstein och se Floorpunch. PEEEEEPP!
Anonym 2: Varför? Ett bögbashande svennebananhockeyspelarband som är fullständigt mediokert? Patrioter, undermänniskor, Ank-knullare.
Anonym 1: Jag gillar Floorpunch. Därför.
Anonym 2: Du älskar hockey, kristna värderingar, den svenska fanan och hatar bögar, blattar, brudar samt bra hardcore. Du är – värdekonservativ. Suck on it.
Anonym 1: Glöm inte att jag hatar muslimer också.

”I told you my problems but you never heard a word/This is the moment/For once in my life I will be heard”

Idag är Jay-Z i stan. Jag önskar jag fick intervjua honom bara för att kunna be honom lista och rangordna sina 99 problem.
Med motiveringar.

onsdag 23 september 2009

Behind the wall of sleep


Jag önskar att jag fortfarande tyckte det var så här kul att sova.

”Close my eyes a dormant theme/Open my mind I start to dream/In this state I like it best/My escape, my precious rest/Sinking deeper/Going down/Somnabulate/Across the town/Now I lay myself to sleep/A world of hate at my feet/In a deep sleep”

För övrigt: Nya Direct Control. Fy satan. Fy satan. Fy dubbelsatan. Vilket höjande av den moderna hardcorepunkribban. Kudos Brandon.

Kvarteret Negern: Before the storm

Så här lät det i januari.

Läs kommentarerna. Den svenska intelligentian in action.

”Då vill jag ställa en fråga, så fort det kommer ett nytt ord som betecknar en svart människa så dröjer det inte länge innan det får en rasiststämpel. ÄR INTE DET RASISM? Varför blir samtliga begrepp som vi använder för afrikanska männikor efter en period rasistiska? Hade jag varit, ursäkta uttrycket, Neger, så hade jag varit jävligt stolt över det och inte velat kallas nåt annat än det jag ursprungligen kallades. Visst har ordet använts nedsättande, men det har ord som bög, flata, slav och jude också gjort! Men dessa grupper har lyckats vända på begreppen och är numera stolta över att vara bögar, flator, slavEr och judar.”

Gots to love svenskens gränslösa kärlek till negern.

In defence of fuck jävla off till alla negerbollsälskare: The 138 manifest

”Anonym sa...
Men det heter ju negerboll.”


Käre/kära Anonym.
Visst heter det negerboll. Det kommer det alltid att göra.

För Bert Karlsson.
För Anna Anka.
För Ronny och Ragge.
För den som säger ”varför får man inte säga negerboll när man säger vitlök och vit choklad” och menar det djupt, djupt i sitt hjärta.
För alla de som köper en t-shirt med ovanstående slogan på Vännäsdagarna.
För alla dokusåpadeltagare med date rapist-uppsyn och/eller Bingo Rimér-pattar.
För Bingo Rimér.
För Robinson-Robban.
För Mats Drougge.
För Ultima Thule.
För Sven-Olle Olsson.
För Jerry Lee Lewis.
För varenda skåning som någonsin fötts och kommer att födas.
För alla Sverigedemokrater som vill skicka hem invandrarna, utom ”Hassan på kebaben, han e schyrre han, inte alls som de där andra.
För alla knätofshårdrockare som någonsin krängt på sig en Torshammare och sieg heilat sig fram genom publikhavet på en Marduk-konsert på Wacken.
För greven i sitt slott.
För klientelet på Anchor.
För alla rojalister.
För Sabaton.

För alla dessa stråtrövarpannor, och annat dylikt pack, kommer det alltid och för evig att heta negerboll. För oss andra som lämnat 1800-talet och kretinstadiet i glömskans dimma, gör det inte det.



Fullt rimligt



Klart de vill. Jag skulle bli besviken om de inte ville det.
Som Göran Hägglund brukade säga innan han blev för cool för scenen:
”White power violence or no violence at all”.

The panda idea: FTW

På tal om Turbonegros stölder och Poison Ideas genialitet: I ”Black rabbit” sjunger norrmännen ”behold I come quickly”. Jag har i bakhuvudet att det är en Poison Idea-referens. En textrad, en t-shirt, ett bandfoto, en tacklista – något. Har jag rätt eller är mitt bakhuvud ett luftslott?

Och på tal om Turbonegro (igen) och något de flesta pratat om länge: Pandor är världens lataste och mesta fuck off-djur.
Obeskrivligt söta, ändå rätt meningslösa.


”A fuck the world tattoo on his arm/The Iron Cross is his lucky charm”

Konsten att ha koll lektion #138, aka
”The metal intelligence/Two words combined that can’t make sense”

Manifest:
”A anti commercial metal fanzineblogg. Coming soon.”
Resultat:
”The whole thing will kick off with an interview with Deathstars bassist Skinny Kangur soon...”


Hepp. Bloggen har järnkoll – I can’t wait!

På tal om järnkoll: Jag och Death Row-Henrik kommer att spela skivor på Poison Idea den 23 oktober. Köp biljett nu, de rinner iväg snabbt. Sedan kan ni gå och kika på Asta Kask imorgon:

tisdag 22 september 2009

”Alla dessa luftslott, överallt”


Anna, Death Row-Henrik, Kloss, Jonas.

Idag njöt jag av en blitzkriegliknande och försenad födelsedagslunch. Vi Thinktank-representanter (och Kloss) diskuterade nya Abandon (*gilla*), Death Row-Henriks upplevelser vid SVT:s smörgåsbuffé, om man måste ha ost på en potatisgratäng (nej) och huruvida du kan förstå Nine Inch Nails om du ”aldrig har mått riktigt, riktigt dåligt”.


Några av dessa födelsedagspresenter kan ses som ”ironiska”, ”sarkastiska”, ”cyniska”, eller till och med ”skadeglada”. Hur som: Tack som fan!

En helt vanlig dag i familjens trve pvnk metal cvlt-brevlåda


Cornelia: ”Brevbäraren måste tro att vi är fruktansvärda människor”.


En fullt rimlig annons.
Jag skulle bli besviken om de inte såg ut så här i Guns & Ammo.

The cover of the Rolling Stone?
The page 3 of The Sun
Nej, sidan 11 i Hänt Extra



Del ett i denna skvallerföljetong hittar du här.

Idag tänker vi på…

…att Death Row-Henrik var med i SVT kl 05.45 imorse och diskuterade arbetslöshet ur ett trve pvnk metal cvlt-perspektiv. Hoppas att han fick en smörgås för besväret. Smörgåsar är det bästa.
Uppdatering: Visserligen fanns där tydligen en smörgåsbuffé, men brödet var mediokert och fullt med torkad frukt. Inte ok.

…att Nicke Andersson grundade hela Hellacopters karriär på The Testors och The Replacements. Sedan kom Kiss och, eh, kissade ner allting (Sweden Rock Magazine-rubrik!)

…att Turbonegro kan vara det mest musikaliskt underskattade och konstnärligt missförstådda rockbandet i historien.
Och här: Happy Tom.

…att det här kanske är den mest tragiska bildtext jag någonsin läst:

Sådan bottenlös och nattsvart tomhet.

måndag 21 september 2009

Det här är så trött att jag inte ens kommer på något giftigt att säga om det – gör det själv


”Here come them fuckin’ niggas/With their fancy cars/Who gave them fuckin’ niggas/Those rock guitars?/Who let ’em in the club?/Did you make ’em pay?/Who let ’em on the stage?/Whose lettin’ ’em play?”

”Axe byter tjejer mot rockband
Unilever utökar Axe-familjen med Axe Instinct. Enligt tillverkaren handlar det om en ”rivig” doft, och följaktligen lanseras parfymen med ett rivigt rockband, ” RocknRoll Allstars” .
Gerillakampanjen drog igång i fredags, genom att bandet dyker upp på oanmälda platser i Stockholm och drar av en låt.
Axe reklamfilmer har hittills handlat om män som får kvinnor på fall när de bär parfymen. Enligt Arletka Skurczynska, varumärkeschef för deodoranter på Unilever, vill man nu "visa upp en annan sida av Axe som är mer än bara tjejer".
– Vi backar upp ett nytt band som är på frammarsch och vars stil matchar den nya produkten, säger hon i ett pressmeddelande.
Senare kommer bandet också att spela i Göteborg.
RocknRoll Allstars bildades för två år sedan och deras låt ”Shake” har spelats i Bandit 106,3.
– Greppet med spontanspelningar på stan tycker vi känns rock and roll och helt klockrent för Axe Instinct. Det ska bli riktigt kul att se vad responsen blir när vi dyker upp, säger Arletka Skurczynska.”

”Svenska bloggmän”:
I en medioker tv-kanal nära dig, när som helst

”Du har säkert någon gång drömt om ett liv inom bloggosfären. Om ett liv där du kan snacka skit om vem du vill, när du vill. Om att fotografera dig själv iförd dagens outfit, om att bära gnistrande obskyra japanska hardcoretröjor, tigga ölbiljetter på Fredrik Strages releasefester och sukta efter bloggmutor till ditt nyfödda flickebarn. Om att leva ett liv bland landets näst kreddigaste och näst mest omtalade mediamänniskor och scenesters i drömstaden framför alla andra – Stockholm. För 138 från Umeå Hardcore är detta liv numera vardag…”

Babyträsket äter dig levande

Du vet att du är helt förtappat och bortom räddning när ditt spädbarn, efter ett par dagars stiltje i blöjan, bajsar på din födelsedag och du ser det som en magnifik present.

söndag 20 september 2009

Måndag imorgon och du längtar redan efter helgen



”District 9”: Sjukt bra. Se genast.

Jag: Nu har jag kommit på vad som var overkligt i filmen. Att utomjordingarna inte gör motstånd. De är över en miljon, är superstarka och har ett överjävligt arsenal av förintelsevapen. Men de låter sig hunsas av typ 100 små rangliga snubbar med helt vanliga maskingevär och helt vanliga vita bilar.
Cornelia: Jaha, det var det du tyckte var overkligt?
Jag: Ja, vad tänkte du på?
Cornelia: Att de är utomjordingar. Punkt.
Jag: Rimligt.

Committed to the old-school


Frågor på det?

lördag 19 september 2009

Occupational hazard

Vi hyr film i en butik – jo, folk gör fortfarande det. Efter att ha redigerat och skrivit tv-tablåer i sex månader kan jag alla filmkanalernas betyg utantill. Plockar på mig en bunt och visar Cornelia: ”Den här har tre getingar, den här fyra, tre, tre, två, fyra” och så vidare. Vi bestämmer oss för ”Michael Clayton” (tre) och ”[Rec]” (tre). Senast jag såg en hyrd film hade Jonas Granvik plockat ut en rulle själv. Helt klart inte ett bra system. Det blev ”Waz”, som stämplar in på en ensam halvstabil geting. Enda roliga med den är att 1) du får se Stellan Skarsgårs kuk och 2) Stellan Skarsgård spelar en bögsnut som har en hemlig affär med en ung, snygg, superdeffad svart gangster. Och se, där har du hela twisten och slutet. Nu behöver du inte gå på samma pump som jag och Jonas.

Cornelia hälsar att ”Michael Clayton” inte alls var så bra. Två getingar.

I Just Can't Hate KD Enough

Angående den här kommentaren från JC:

”Marcus Birro har sagt att KD är det partiet som är mest punk i Sverige. Jag antar att du har en annan uppfattning?”


Han är en katolsk fotbollsfanatiker från Göteborg som byggt hela sin karriär på det lidande poetlivet, som numera svängt om och bygger den på att vara en folkhemskär Svennebanan. Jag är en sportföraktande gudsförnekare från Umeå i total avsaknad av karriär, som baserat mitt liv på mottot ”fuck art let’s slam” och anser att Vatikanen skulle tjäna mänskligheten bättre som parkeringsplats.

Seriöst – påven? You having a laugh?

Så, JC – you do the math. Det enda jag och Birro kan enas om är att vi tycker att Sisters of Mercy samt barn är det bästa.

Har han verkligen sagt att KD är punk? Då är han sannerligen helt slut som människa. Vad är det för fel på folk som ska hävda att partier som KD och SD är radikala och går mot strömmen, och därigenom är bra, coola och punk? De vågar ”ta bladet från munnen”, är ”politiskt inkorrekta”, säger ”sanningen när ingen annan törs”. Att deras sanning stinker verkar ingen ta notis om. Hela KD:s ”politiskt inkorrekta” vurmande för folkhemmet mynnar ändå ut i samma gamla ”you’ve got a pussy/I have a dick/So what’s the problem?”-resonemang där man är man, kvinna är kvinna, kärnfamiljen är kung och bögjävlarna ska brinna i helvetet.


Idag kräktes Olivia på min japanska originaltröja från Societic Death Slaughter.

fredag 18 september 2009

Fredriks releaseparty: En odyssé i bilder, missade photo op’s, a Crass Sex Vid Suicide och etniskt mångfald

Min vän Fredrik hade releasefest för sin nya bok ”Strage txt”. Kalaset ägde naturligtvis rum i en backficka, vilket på 00-talet är det svartaste av det svarta för media-Sthlm. En backficka är helt enkelt schnerty as fuck. Så Kåken på Restaurang 1900 såg ut så här i torsdags:


”Vi pissar på er väldigt bildat/Och pekar och säger ’förvildat’/Super på dyrt vin/Lyder våra magasin/För vi är eliten/Och du är väldigt liten/Vi är eliten


Fredrik intervjuas på scen av man i randig tröja. I Just Can't Hate Enough namncheckas som inspiration och den ledande bloggen för ”väldigt, väldigt extrem metal och gulliga djur”.

Mitt entourage Ika och Vejde var tvungna att blada hem illa kvickt för babyhäng, så jag hann inte ens ta kort på dem. Men de var supersnygga. Istället tog jag kort på ett annat snyggt par:


Nima och Ametist.


1.5 x icke-svenska metalalibin på den vitaste av vita synthfester: Krillebus och Nima. Jag testar ny look med Mat-Tina-leende.

I övrigt diskuterade jag och Vejde band som är bättre i teorin och som koncept, än i den musikaliska praktiken. Jag hävdade Suicide, han höll inte med. Vi enades om Crass. Och Per berättade att Sex Vid kommer hit den 1 december. Ingen lokal är bokad. Jag försökte peppa honom att sätta upp dem på just Kåken – vilken fantastiskt stormande hardcoreafton mitt i city det skulle bli! Per tyckte det lät svårbokat.

Tyvärr missade jag Agent Side Grinder då jag åkte hem tidigt till mina två vackra damer. Väl där kräktes en av dem på min japanska original-t-shirt från Guerilla Incendiary Sabotage Mutineer.
Aaaawwww…


Olivia, aka Sköldpaddsfejs, och Cornelia.


”Vi ryggdunkar varandra när vi möts/Och bryter sinsemellan vårat bröd/Skriver avtal med varandra/Förskingrar, plundrar och förhandlar/Vi är eliten med helt egna regler”

Sköldpaddsfejs viftar likt en Bond-skurk irriterat bort alla regler utom sina egna. Soundtrack: Den mycket kompetenta Venom-samlingen ”In memorium”.