En recension av världens sämsta film: ”Colombiana”, jag hatar dig

”Colombiana” har enligt IMDB en ungefärlig budget på 40 000 000 amerikanska dollar. Det är med sekundens växelkurs 267 628 109,82 svenska kronor.

Det är väldigt mycket pengar.

Om producenten Luc Besson istället tagit den summan och köpt crack och handeldvapen, och sedan delat ut sina inköp på skolgårdar enligt principen en crackpipa/Glock per barn, hade han, om än inte mindre, så i alla fall inte behövt skämmas mer.

För är det något alla inblandade i ”Colombiana” bör göra är det att skämmas. Från regissör och producenter, via huvudroller och statister, till catering och de som skruvar i glödlamporna i redigeringsrummet:

Skäms ögonen ur er!

Jag ville lämna salongen efter drygt trettio minuter. Nina höll mig kvar eftersom hon av princip måste se klart en film. Efteråt stod vi båda på trottoaren utanför, dubbelvikta av skratt. Det var visningens enda behållning. Hon har avskrivit haveriet som en komedi.

Jag avskriver det som ett hån mot mänsklighetens evolution.

Att plocka ut vad som är sämst i ”Colombiana” är oerhört svårt. Manuset är icke-existerande, logiken likaså. Här finns inte en enda trovärdig karaktär, ej heller en skådespelare med ansats till någon högre ambition än att betala hyran.

Men okej då, här är de fem scener som mest av alla fick mig att vilja gasa gnagare.

1. Stora stygge Farbror Gangster ska visa Lilla Hämndlystna Flickan vad som krävs för att vara en kallhamrad mördare. Mitt på gatan, i fullt dagsljus, sliter han fram sin gigantiska pistol och fyller en förbipasserande bil med bly, mördandes den fullkomligt oskyldige chauffören inför drygt tjugo vittnen.

Sedan står Farbror Gangster och Lilla Hämndlystna Flickan lugnt kvar på gatan, alltmedan han håller fram pistolen och en skolväska: ”vad väljer du, vad väljer du, vad väljer du, du måste gå i plugget för att kunna bli en bra mördare!” skriker han.

Samtidigt kommer polisbilarna med fullt blåljus. De stannar fem meter från paret, viftar irriterat bort vittnen och en jättestor man med hatt och vapen, och bara… är där. Sedan går Farbror Gangster och Lilla Hämndlystna Flickan hem.

2. Lilla Hämndlystna Flickan, numera en vuxen lönnmördare med trådsmalt modellutseende, kommer hem efter att ha tagit livet av en kriminell sydamerikan på ett osannolikt smart sätt. Hon strippar av sig så mycket kläder det går utan att det blir fullt naket, lägger sin tunga automatpistol på bordet, slår på stereon, och iklädd hotpants dansar hon sedan musikvideosexigt för sig själv i en rustik takvåning med Richard Marx-ljussättning.

På det stora hela är två tredjedelar av filmen (minst!) en omaskerad ursäkt för att helt omotiverat visa upp Zoe Saldanas size zero-kropp.

3. Saldanas perfekta mordmaskin har på varje offer lämnat ett visitkort: en jääättestor blomma, målad med läppstift på likets bröstkorg. FBI har efter tjugotvå (22) mord fortfarande inte lyckats lista ut vad det är för något. Med alla sina datorer och smarta skallar och obegränsad tillgång till florister – nej, inte en susning.

Men så! Ett genombrott! En städare går förbi polischefens skrivbord och ser bilden på blomman! Han utbrister ”Cataleya!” och berättar att han vet att det är en colombiansk orkidé eftersom hans fru är från Colombia. Elementärt!

4. Sexscenerna. Alla. Livet i celibat har aldrig känts så lockande som efter denna överdos av tända ljus, fuktiga läppar, halvslutna ögon och mysteriskt suktande.

5. Slutscenen. Saldanas har dödat alla i hela världen och ska nu, för att vi ska förstå att hon försvinner, gå på en anonym långfärdsbuss i öknen. Men först ringer hon till sin pojkvän som tycker det är helt okej att hon ljugit honom rakt i ansiktet och levt ett dubbelliv som massmördare. Inget krångel, han ba, jag äääälskar dig!

Hon kliver på bussen och ”Hurt”, av Nine Inch Nails men med Johnny Cash, börjar spelas medan eftertexterna rullas upp. Låttexten har inget överhuvudtaget med filmen att göra. Den bara… är där.

Om någon känner för att slå ihjäl Trent Reznor – gör det nu. Ni kommer aldrig att åka dit ty Reznor kommer att kliva ur graven likt en zombie efter denna produktplaceringsvåldtäkt. Tack vare ”Colombiana” vandrar Johnny Cash redan runt på jorden som en levande död.

Summering: Om du tvingas välja mellan att se ”Colombiana” och skaffa en tribal i svanken – välj en tribal i svanken. Herrejävlar!

Att den här avföringen går någon annanstans än direkt till video, är beyond obegripligt. Too extreme.