The Bombus Kung Ritual: En odyssé i bilder, förstakyssar, hardcore, mamma och klanmöten

Riding with the driver: Bus, Goth, Peter.


I have always been here before.


Exakt här kysstes jag och Cornelia första gången…


…på exakt den här tillställningen.


Cornelia have always been here before, too.
Mest minnesvärt från den översta konserten är tydligen Cornelias enorma armsvett. Bortom lp-skivor, nästan gatefoldomslag.
Hon minns det så här:
”Det var fyra dagar före min 18-års dag och det var första gången jag skulle stå på scen med ett band. Jag tror inte ens jag fick vara med på riktigt, bara för denna spelning. Stefan (äldst och viktigast i bandet) bestämde att vi skulle vara klädda i svart, utom Signe, eftersom hon sjöng fick hon ha på sig vad hon ville. Jag ignorerade detta totalt och klädde mig i vinrött. Det var dumt. Frågar man min bästis Mikaela vad hon minns bäst av denna spelning lägger hon alltid händerna förskräckt över kinderna och utbrister ’åh gud vilken jävla armsvett du hade. Det var det enda man kunde tänka på, det spred sig som Afrikas värdsdelar medan du spelade på din lilla synt’."
Tydligen spelade Pussycat pretentiös synth med pratsång på franska. Inge i The (International) Noise Conspiracy var extatisk. Jonas Lyxzén är förmodligen den enda i världen som äger en demo.

Uppdatering: Jag har just insett att jag själv var på den konserten då jag roddade åt INC. Jag har dock inget minne av franskspråkig prettosynth. Liten värld. Bonusfakta: UR var med och dokumenterade helgen till ”Stop! om demokrati”, som sedan visades i SVT. Min insatts bestod av att, utanför kameran, pipa ”Coca-Cola äger Mer också” när hela bandet skulle beställa veganskt Sibyllamål utan multinational corporation genocide of the starving nations-inblandning.


The Bombus Pingpong Ritual, feat. Linnéas new Sonic 113 Bom Huvudbonad. Båda schatteringarna var lika ruttna.


Morbus Chron, represent!


Bus och Goth (t-shirt från Bathory). Ösregn, tält, öl, cigaretter, Electric Wizard, Poison Idea, Totalitär. Livet blir inte mycket bättre än så här. ”ibland räcker det. med att öppna dörren. mitt i vardagen.” säger du kanske? Håll käften och njut säger Krillebus.


Klanen Palm möter klanen Jonsson.
Norrlänningarna är outnumbered men aldrig outsized.


Det här måste ha varit den mest depraverade konserten någonsin.
SVD-pervon – vad fan vet ni om dekadans?


Fredrik, Viktor, David, Doris.


Dags för skrovlig göteborgsrock igen: Bombus. Det är det bästa.


Sonic Ritual, 2009 och för all framtid:
Christoffer, Henrik, Linnéa, Viktor.


Notera mighty backdrop på bastrumman.






Moe, Curly, Larry.

Mamma: ”Kan jag ta ett kort på er? Ni ser ut som the Three Stooges.”


Bombus 7": 40 kr.
Sonic Ritual-t-shirt: 100 kr.
Tygväska från Anti Cimex: Ovärderlig.


Kungen i Sanviken: Ännu ett kliv upp på karriärstrappan för oss (insert valfritt Led Zeppelin-relaterat skämt här).


Samtidigt annorstädes:
Cornelia går på grillfest och möter Wolfbrigade-taxin. Micke rattar, Jocke glassar i baksätet och berättar sina bästa bajsminnen.


David med exemplarisk look modell DC 1981.


Karl. Han älskar Sex Pistols. Mellan två låtar vänder han sig till mig vid sidan om scenen och konstaterar kallt ”jag är egentligen alldeles för full för att spela”.


AC4 utökad med kalrakad kille som inte orkar starta ett eget band men gärna står på scen ändå. Sekunden efter att bilden tagits sparkar David till honom så att han ramlar ut genom dörren bakom draperiet.


Kids, this is hardcore.
Ungefär exakt där Nihilist-ungdomarna står (insert valfritt ”Big Lebowski”-relaterat skämt här) stod Cornelia första gången vi träffades. Jag skulle spotta vatten på Klas från scenen, men träffade henne. Åtta år senare är vi gifta och ska ha barn. Hollywood har köpt rättigheterna och en romcom är på gång: ”C & C, a hardcore love story in 138 hardcore scenes”. Brad Pitt och Lizzy Caplan är kontrakterade.


Krille: ”Sveriges bästa hardcorepunktrummis.”
Viktor: ”Sveriges nyktraste punkfrontman.”

Varje gång jag ser Dennis live så slår det mig att han varit en av världens bästa frontmän i, tja, 15 år. Tyck vad du vill om banden han varit/är med i, men professionellt arselös på en svensk scen kan inte stavas på annat sätt än ”Lyxzén”. Ändå nämns Sveriges #1 sexigaste man aldrig på landets kultursidor av alla medelålders gubbrockskribenter, annat än i syfte att förlöjliga musiker med vänsteråsikter. Och så fort någon ska droppa namnet på en helt crazy frontman som ba, du, vet, asså, röjer helt maaad, så checkar de killen i Bob Hund. Bob Hund? Skämtar ni? Studentikosa skåningar med textmässiga betraktelser tänkta att öppna en dörr i vardagen? Nej.
För i helvete nej.


Jens. Som sagt: Sveriges – kanske världens – bästa hardcoretrummis.

Ett fan: ”Hur många är det egentligen som kan göra det du gör?"
Jens: ”Ja, alltså, det är väl typ en per världsdel man.”


Blivande hardcoreikon och bloggosfärlegendar. Sjukt sjuttiotal, allting.


Krigsråd: Familjen Jonssons överhuvud möter dito hos Röstlunds.


Stolt bloggare med stolt mor.
T-shirt från The Wipers.
Bandanamode utan rim och reson från Snoop Doggy Dog.
Rynkor, kråkfötter och begynnande gråa hår från livet.