Nej, Expressens artikelserie om fattigdom blev inte bättre idag.
”Det finns en konsumtionsnorm att följa för att vara ’rätt’. Det gäller inte bara att ha en bil utan rätt bil, gärna en miljöklassad, inte bara en dator utan helst den mest avancerade. Socionomen Torbjörn Hjort hävdar att detta är en socialt nödvändig konsumtion. Vad vi handlar har en symbolisk innebörd för vilka vi är och hur vi uppfattas. Det är skam att stämplas som fattig och en skam att avvika för mycket från andra. Det innebär att människor med dålig ekonomi ställs inför stora svårigheter. Ofta kan de inte konsumera eller också måste de handla varorna till dyrare pris. Har du dålig ekonomi kan det vara för dyrt att köpa storpack som ger lägre priser och svårt att nyttja reor. Många känner sig dessutom tvingade att låna till konsumtion. Kanske av rädsla för att avvika för mycket från normen. I prylsamhället tar inte politikerna fattigdomen på allvar. De har inte gjort någon analys av samhället och lånar du till konsumtion får du skylla dig själv. Avviker du från ’normen’ är du ändå inte fattig för du svälter inte.”
När jag läser det här känner jag mig gladare än någonsin över min livslånga skam att vara helt fel. Avvika från normen? Bring it on. Jag vältrar mig gärna i det. Sysslar hellre med normförstörande second hand-konsumtion än jag tar ett Finaxlån för att kunna beställa in en mäklarbricka på Stureplan.
Kvällspressen piskar på konsumtionspaniken mer än någon annan mediainstans i Sverige, men när det barkar åt helvete är det politikernas fel för de tar inte ”fattigdomen på allvar”. Enligt Lotta Grönig, som har en om möjligt ännu argare/större bylinebild idag, anser systemet (insert Shitlickers-citat här) att ”lånar du till konsumtion får du skylla dig själv”. Ja, vems fel är det? Om jag sms-lånar pengar för att köpa en platt-tv och ta mig en bläcka på krogen, vem kan jag egentligen skylla på då?
Sverige 2009: Nationen där absolut ingen har ansvar för sina egna handlingar. Allt är någon annans fel. Hela tiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Jag ska skicka alla mentala suspensoarer som skrattar åt mig när jag ondgör mig över att stoltheten i arbetet försvunnit i Sverige till det här inlägget och det förra. Kudos. Som vanligt.
Det här var intressant! Okej, jag läser mellan raderna och om jag förstår dig rätt så förhåller det sig såhär:
1. Det är medias, inte politikernas, fel att det finns konsumtionspanik?
2. Lotta Gröning skyller på systemet med sms-lån och den enskilde individens brist på självdisciplin.
3. Du ger henne rätt.
Eller har jag missuppfattat allt fullständigt?
Det jag undrar är, var kommer kapitalismen in i det hela? I din förra post så efterlyste du ju en kritik av densamma och i relation till det tycker jag du intar en märkligt liberal hållning i det här inlägget.
1. En kombination. Det är konstigt att ondgöra sig över konsumtionshets när du jobbar på en tidning som byggt sin existens på löp i skolan ”köp platt-tv - NU!” och reportage om hur rika människor köper sig lyckliga. Iof så älskar jag ju inkonsekvens, och där är ju Expr/AB #1. Inkonsekvens rules dude.
2. Inte specifikt sms-lån. Hon skyller på politikerna som, enligt henne, anser att om du lånar pengar av bank för att konsumera, så får du skylla dig själv. Hon tycker inte att det är konsumentens fel som skuldsätter sig för att kunna köpa en ny vit skinnsoffa. Det är politikernas fel.
3. Jag tycker att hon är en lögnaktig skata. Som har fel.
Jag är inte helt oliberal. Visst bor vi i ett samhälle där vi konstant bombarderas av kapitalismens köppropaganda. Det är fucked. Men i slutändan är det ändå individen som avgör. Du kan inte, som alla i Sverige gör nu för tiden, skylla allt på alla andra. Hela fucking tiden. Ta lite eget ansvar, någon gång.
Underhållande exempel: Killen som nyligen fick sänkt straff efter att ha förskingrat x antal miljoner. Domstolen skrev i sin dom att eftersom han är spelberoende, så är Svenska Spel medskyldig till förskingringen. Känns ju rimligt.
Skicka en kommentar