Rock of ages: Infantiliseringen av de vuxna

När jag växte upp hade min mor en tavla föreställande en väldigt, väldigt gammal sköldpadda och texten ”Age is a matter of mind. If you don’t mind, it doesn’t matter”. Jag önskar att det var sant. Men Sverige är ett åldersfixerat land utan dess like, kanske det mest åldersfixerade i världen. Själv har jag gått från att vara en rastlös yngling som önskade att jag skulle dö innan jag fyllde 25 – bästa sättet att ”stay young ’til I die” och det händer ändå inget kul efter 25 – till att bli en intensiv 30plussare som älskar att vara vuxen och peppar för föräldrarollen.
Att vara tonåring och ”ung vuxen” sög, att bli gammal rules.
Bra så. Inte mer att fundera på.

Men tack vare mitt nuvarande jobb blir det ändå så att jag tänker mycket på hur ungdomskultur kontra kultur för äldre bedöms. Hur vi går varvet runt och behandlar äldre människor som barn. Jag jobbar med tv-tablåer åt en kvällstidning. Det är så långt från glamoröst leverne det går att komma men det betalar hyran och är, handen på hjärtat, inte så tråkigt som du kan tro. Som min gamle vän Mike Thorn sa en gång: ”Unity? I can’t put unity in my gas tank or on my table!”.

Kvällstidningens profil på tv-bilagan är att den ska vara för ”en äldre målgrupp”. Ett exempel: Jag skrev en bildtext om en film som handlar om två trettonåriga flickor som super, knullar och knarkar. I bildtexten använde jag ordet ”morsa”, vilket jag fick bakläxa på. För ”ungdomligt” ordval. Ett till exempel: Jag skrev en rubrik med referens till ”Born to be wild” av Steppenwolf, en jättekänd komposition som allmänt brukar räknas till de genredefinierande rock’n’roll-klassikerna. Där blev det rakt nej. Alldeles för ungdomligt, helt fel för den äldre målgruppen. Att låten släpptes 1968 och att det är konstigt att jag, som föddes 9 år senare, känner till den, togs det ingen notis om.

Dessa två exempel, plus en helt hög till, får mig att tänka på vad som egentligen menas med ”en äldre målgrupp”· 60? 70? 80? 90? Död?
Är du 60+ idag så var du kring 20 år gammal 1968. Du stod på barrikaderna i Paris, du sprängde snutar i Tyskland, knarkade loss på Woodstock, Charles Manson, Bukowski, lsd, sexuell revolution, p-piller, Hendrix, Black Sabbath, braj, mods. Du fick se månlandningen i direktsändning och mordet på JFK kablades ut över världen, direkt i rutan. Är du 70+ utgjorde du den första, utpräglade ungdomskulturen och växte du upp med Chuck Berry, brylcreem, Jerry Lee Lewis och att Elvis Presley förde den svarta rocken till massorna,

Våra föräldrar satt inte i vita kråsskjortor och spelade cembalo. De låg i parken och spisade Rolling Stones, helt väck på hasch och mellanöl, eller så satte de eld på polisbilar. Men nu utgör de ”en äldre målgrupp”. Det grövsta deras intellekt och smak klarar av är ”Leila bakar”, Ernst samt ”Lotta på Liseberg”. Från Janis Joplin till ”Jularbovalsen”, rakt av, bara så där. Ordet ”morsa”? Kränkning.

Känns detta rimligt?

Kontentan av det här är: Hur kommer det att bli för oss? Den mest tatuerade, hårdrockiga generationen någonsin? Vi som växte upp med föräldrarädslan för W.A.S.P., black metal-idoler som mördar varandra och ett Metallica som är världens största stadiumband? Kommer det att daltas och ses ner på oss på samma sätt, när vi sitter där med vår skrynkliga bläckhud på hemmet?

Krille med skränig voice box och i rullstol: Vad är det på tv?
Sköterska: Nu ska vi se lille gubben… Det är ”Allsång från Tjernobyl”. Anders Lundin-klon 6.0 och Charlotte Perrellis upptinade huvud är med. Det låter väl trevlig och mysigt, så här precis innan din förmiddagslur? De ska visst sjunga ”Dinga linga Lena”, det är väl en bit från när du var ung?
Krille: Men för i helvete! Jag andas ju fortfarande och jag är inte 200 år gammal. Byt till kanal 138. Tror det skulle vara något jubileumsprogram och hyllande av den där bussolyckan som tog kål på hela Dead By April och H.E.A.T. i ett svep. Jag minns det som igår… Alla grät av lycka, vi firade en vecka i sträck. Ja, se det var tider det.
Sköterska: Nej, usch! Det låter otäckt. Bara massa död. Vi vill väl inte att du ska göra på dig så jag måste byta på dig igen, eller hur? Inga program som gör dig speedad.
Krille: Skata. Förbannade, illasinnade skata.
Sköterska: Vilket språk! Men se här, guuuuud vad najs för illa gubben. ”Megamassakern i Midsomer”, det låter lagom harmlöst för dig, eller hur? Lite massmord bara, ingen skadlig tocken dära rockmusik. Ska vi kika på det ponken?
Krille: Rulla mig utför trappan bara är du snäll. Jag orkar inte mer.

Plötsligt låter ”young ’til I die” allt mer lockande igen.

Något som inte alls har med saken att göra men är roligt:
Jag försökte smyga in genrebeteckningen ”fiskrysare” om ”Hajen 3”.
Det underkändes. Som sig bör.