Oklart.
Eran där varenda ledarskribent, samhällsdebattör, bloggare, twittrare, lajvare, krönikör, kritiker, kulturknutte och Verklighetens folk-representant måste förhålla sig till Vilks, har nu pågått i eoner.
Förhållningssättet varierar beroende på om du sluggar från vänster eller höger. Men en åsikt måste du ha, annars är du helt slut i scenen.
Vilks är tidlös. Evig. Precis som Cthulhu.
Och även precis som allas tvångsmässiga påpekanden om hur dålig han är. Inte bara som människa, utan även som konstnär.
Faktiskt mest som konstnär.
Tyckarna är redo att dö för hans konstnärliga frihet att skapa vad han vill. De älskar denna frihet – men avskyr hans konstnärliga uttryck. Alltså inte motivet och den hånfulla hädelsen utan hantverket.
Jag har inte läst en enda tyckartext eller sett en enda tv-debatt om mannen som inte rundats av med något i stil med ”han har givetvis rätt att skapa vilken konst han vill, men jaaaag peeeersooonligen tycker att det är makabert medioooker Hötorgskonst han håller på med, mannen är en tööölp, en inkompetent jävla nolla med pennan”.
För att täcka din egen röv måste du alltså positionerna dig för frihet, men mot Vilks sätt att skissa på ett pappersark.
Nu senast var det Ola Larsmo som i onsdagens DN inte kunde skriva några fjuttiga tusen tecken om Vilks versus bokmässan, utan att avsluta med ”att jag sedan personligen anser hans rondellhund osmaklig är nästa fråga. Den tar vi sedan vi enats om de övergripande principerna”.
Vilka övergripande principer – att det råder konsensus bland Sveriges tyckare att Lars Vilks är historiens sämsta konstnär? Att han får Hitlers vykort at framstå som de gjorts av ”a fucking guinea homo from the 15th-fucking-century”? Är det verkligen rimligt? Är han så värdelös?
Ja, vad vet jag? Jag hatar konst.
Jag är uppvuxen med HR Giger och tycker att bilder på muskulösa monsterpunkare som sliter poliser i stycken, har mer kulturhistoriskt värde än hela Louvren. Så det vore förmätet av mig att fälla omdöme om några religiöst betonade byrackor som placerats i infrastrukturmiljö.
Jag önskar bara att en konstexpert med massvis med högskolepoäng och tonvis med tunga magisterexamen, kunde förklara vad som gör att Lars Vilks teckningar är så oändligt mycket sämre än, tja, alla andra konstnärers teckningar.
Han ritar ju ändå sådant som du ser vad det är. Du begriper vad tavlan föreställer, som stileben. Typ, hundar som tror på gud, och sånt.
Inlägg
