Seven inches of pleasure does Riche: What was said and where it went and who played what

Så här går det när du glömmer stämma av kvällens stil med bästa vännen. Tut-tut-tvillingarna FTW.

Jag och Ika ger oss alltså på klubben Sjuan på Riche Lilla Baren. Konceptet är lika enkelt som klockrent kul för hela familjen:

1. Ta med dig en bunt vinylsinglar.

2. Skriv upp dig på en turordning.

3. Spela tre låtar på samma stereo när det är din tur. Inget mixande!

4. Börja om från ettan igen.

Jag spelar som följer:

Venom: Warhead

Syphilitic Vaginas: In devil night

W.A.S.P.: Chainsaw Charlie (först fel sida, sedan fel hastighet)

Void: Who are you? (live, trettonde februari 1983)

Antisect: Out from the void

The Vectors: Rape the pope

Poison Idea: Just to get away

Gauze: Pressing on

G.I.S.M.: Death, agonies and screams

Judgement: Night brings

Misery: Midnight (här blev jag avbruten av stängning)

Dock vill jag hävda att Riches vinylspelare går för fort. Kräver kontroll!

Ika, Krillebus, Jonas.

Jonas dyker upp och spelar naturligtvis bara punksinglar värda kring tusenlappen styck. Vi pratar om att han förmodligen är den ende i hela Sverige som inte försöker sälja in sig själv som ”gammal hårdrockare”.

Han har aldrig någonsin lyssnat på hårdrock, helt enkelt för att ”när den första musik du hör i ditt liv är The Dead Kennedys är det ganska svårt att gå igång på Dio.” Rimligt.

Det är som att jag har sällan blir imponerad av The Stooges eftersom jag upptäckte Napalm Death före. Svårt att toppa den råa kraften.

Jan, Ika.

Jan dyker upp och spelar Bad Brains på återutgiven vinyl. Ika spelar Black Flag och Bomb The Bass. Mycket b.

En grafisk profil blir aldrig så fulländad som när den härstammar från Void och 9:30 Club, Washington DC, USA, 1983.

Mot slutet av kvällen blir turordningen lätt anarkistisk.

Soundtrack: ”The dead end”, av och med Abandon.

Som hittat.