tisdag 16 december 2008

Free hardcore sex comic till Krille


Apelsinskal, vykort och en knullbok

Bloggandet börjar betala sig i gratisgrejer. Mikael Sol, Sista Sekunden-kopian som jag skrev om här, var snäll nog att skicka ett ex av sin seriebok ”Till alla jag legat med”. Killen har alltså tecknat ett antal episoder om självupplevda samlag. Min reaktion går igenom följande stadium allt eftersom jag läser:

1. ”Jävlar vilken stackars jävel”, tänker jag när Micke blir dumpad av sin långvariga flickvän Anna sekunden efter att de nuppat. Bästa kommentaren fäller den förorättade älskaren när det avslöjas att Annas nya liggis står längre ned på den Stockholmska elitskalan än han själv: ”En webbtekniker från Nackademin! Jag går för fan på Beckmans designhögskola!”. Hysterisk träffsäkert om vår hufvudstad.

2. ”Jävlar vilken svin han är”, tänker jag, speciellt när han (nästan) ligger med sin väns tjej samt funderar kring ämnet feta budar. Uppdatering: Bläddrade lite till och kommer fram till att det nog också är rätt grisigt när han tar oskulden på en tjej som går i 9:an.

3. ”Jävlar vad jag hoppas att ingen jag haft ihop det med blir serietecknare/författare/sexbloggare/manusförfattare/magiker”, tänker jag när jag läst klart.

”Till alla jag legat med” är, tro det eller ej, faktiskt värd de 20 minuter det tar att läsa ut den. Men lite konstig smak lämnar den i min mun. Måste alla i hela kultursverige ägna sig åt bekännelselitteratur i en form eller en annan? Hur mycket kan vi egentligen läsa/höra/se om våra helt vanliga medmänniskors helt vanliga livsproblem? Skriva som råa och hänsynslösa engångsknull, eller blogga om gamla kassetter, ska det vara något för arbetare det?

Nej, svarar jag och Stalin.

Uppdatering och fråga: En vuxen kvinna som, när mannen kommer, glatt utbrister "oj, din penis gråter" - finns sådana verkligen på riktigt. Och om de gör det, borde de inte omyndigförklaras?

1 kommentar:

Anonym sa...

Måste alla i hela kultursverige ägna sig åt bekännelselitteratur i en form eller en annan? Hur mycket kan vi egentligen läsa/höra/se om våra helt vanliga medmänniskors helt vanliga livsproblem?

Precis... Sluta blogga då muppnylle.