Dirty weeked – en jävla helg: en odyssé i bilder, katter, än mer avsky för Hardcore Superstar samt absolut inget utöver det ordinarie

Typiskt osvenskt beteende: entiskt svensk kvinna lagar mat. För sina osjälviska insatser i köket tilldelas Cornelia Führens husmoderliga förtjänstmedalj av tredje graden, en orden instiftad i samarbete mellan Blogge Bloggelito, Hanne Nabintu och samtliga rättshavererande kommentarmollusker. Familjen Röstlund Jonsson tackar, tar emot och hoppas att ni snart försvinner från jordens yta.


Styx: en obskyr katt poserandes med inte särskilt obskyra skivor.


Janne, Rille, Linnéa, Anders: en ocean av orimligt, bindgalet ”Use your illusion”-dyrkande. Jag var en ensam ö av förnuft.


Jonas: ”Jimmy? Sooo last week. Nu är det Rille som gäller. He rules.”


Rille och Krillebus: två stabila, sansade unga män med sund mental status lysandes ur ögonen, och som aldrig låtsasvåldtagit sina skolfröknar. Till skillnad från Hardcore Superstar. Tidigare under kvällen har Linnéa läst högt ur intervjun i senaste Sweden Rock Magazine med dessa satans inavlade kusiner från landet . En av ärkemolluskerna redogör glatt och stolt för när han på gymnasiet blev relegerad efter att ha ”torrknullat” sin lärarinna. Ja, det är ju sånt som händer när ett gäng glada grabbar släpper loss: du drar ner byxorna och börjar jucka mot röven på närmaste kvinna som böjer sig fram. Boys will be boys, eh?

Jag har aldrig någonsin önskat att en musikgrupp ska försvinna så hårt som jag önskar att Hardcore SS turnébuss ska explodera i ett eldhav.
Dö Göteborgare, dö.


En simpel basbild för att illustrera lite subkulturella ordvitsar som är lämpliga att använda vid nästa besök på indisk restaurang:

Black metal-vinkeln:
”Vill ni ha naanbröd?”
”Naans have no fun.”

Doom metal-kopplingen:
”Kan vi få lite mer ris tack?”
”Rice above.”