Eftersom jag lever min dagliga yrkesexistens i utkanterna av den vätebombsförstörelse som utgör tv-industrin, har jag sinnessjukt bra koll på vad som rullar fram och tillbaka i tablåerna. Det är, för att var rättshaveristärlig, inte särskilt rolig läsning. Men men, det är bara att gilla läget. Är det dumhet som svenska folket vill ha, tja, då är det dumhet det ska få. Och vem är jag att döma ut andra som iq-befriade mollusker? Precis.
Men vissa program går utanpå det mesta. Den typen av ”verklighetsbaserad” tv-underhållning som manusförfattare aldrig ens skulle drömma om att skriva ihop, helt enkelt för att det är för overkligt. Som ”Momma’s boys”. Eftersom jag är fångad i en twilight zone där sådana här produktioner regerar, blir jag så glad när någon utomstående uppmärksammar det totala vansinnet. Det gör att jag känner mig lite mer betydelsefull, som om jag ändå har lite värdighet. En chimär, visst, men en bra sådan.
Dock så är Niklas Wahllöf väl försiktig.
I sådana här fall är det, för att använda alla högerspökens favoritmantra, läge att ta bladet från munnen:
Finner du nöje i ”Momma’s boys” så har du en sådan farligt låg IQ-nivå att du behöver en förmyndare för att klara vardagen.
I Sverige kollar 183 000 personer på serien.
Hepp.
Läs Niklas strålande krönika här.
Inlägg
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar