”Give me an M – M!
Give me an A – A!
Give me a U – U!
Give me an L – L!
Give me your money – Sure!
What’s that spell – Mall
What’s that spell – Shopping Mall”
Lönelördag i en nyöppnad galleria – helt klart inte ett bra system. Hur tänkte vi där, egentligen? Verklighetens människor springer över lik för att konsumera Kosta Boda-vaser, platt-tv:s, trams och svindyra hälsotallrikar som de äter ihopträngda likt danska grisar vid små, små bord mitt i hela härligheten, omgärdade av påsberg och ouppfostrade bortskämda barn med McDonalds-ballonger och napp, sittandes i vagn trots att det sunda förnuftet borde tala om för föräldrarna att deras avkomma är alldeles, alldeles för gammal för såväl vagn som napp.
Men icke.
Vill du ha en latte och en fabrikstillverkad godbit på det?
Det blir ytterligare 98 kr tack.
Jag blir så trött i huvudet av hela cirkusen att jag inte ens orkar hata gallerior, människor eller sanslös, meningslös konsumtion. Vi är evolutionens krona och vår yttersta skapelse är gemensamma samlingsplatser för HM, Lindex, Dressman, Carlings, Waynes coffee, HM, Lindex, Dressman, Carlings, Waynes coffee, HM, Lindex, Dressman, Carlings, Waynes coffee, HM, Lindex, Dressman, Carlings, Waynes coffee, HM, Lindex, Dressman, Carlings, Waynes coffee, HM, Lindex, Dressman, Carlings, Waynes coffee, HM, Lindex, Dressman, Carlings, Waynes coffee, HM, Lindex, Dressman, Carlings, Waynes coffee. HM, Lindex, Dressman, Carlings, Waynes coffee.
So be it.
Det enda raka är att göra som Olivia: Sova sig igenom hela Babylon.
När vi kom hem drabbades hon dock av en krokodilchock i hallen:
lördag 24 oktober 2009
”Consume/Consume with no thought/Gain respect with what you’ve bought”
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag var ner nyss och handlade förnödenheter i närlivsbutiken. Priset för att överleva morgondagen vad det gäller mat var hutlöst. Gubben framför mig i kön stank av svett och nederlag. Bimbon som passerade mig när jag var på väg ut osade av stark och alldeles för mycket parfym, så mycket att mina ögon började att tåras.
Då slog det mig:
The stench of society is sickening.
Kom hem och bestämde mig för att komponera en låt utifrån den meningen. Vad händer när man klickar sig in på den här bloggen? Jo, voilá! Man upptäcker att man inte är ensam motståndare mot konsumenthysterin.
Det finns hopp, trots allt.
Tack.
Nej, gallerior är ingen höjdare. Men det i vår stad är bra på två sätt: Gratis toaletter och ett amningsrum med skötbord och micro. I övrigt innehåller det exakt samma tråkiga affärer som alla andra, därför undviker jag det i den mån som går. Eller nej, jag spar ju en minut på väg till jobbet när jag genar genom det. Det gäller att utnyttja dess få tillgångar ordentligt.
Uppdateringar från en grå verklighet, aka Gävle
Årets krog: Bishop Arms
Årets café: Waynes
Fantasin och kreativiteten flödar visst där också
Jag gissar att årets restaurang blev McDonalds?
ja kampen stod väl mellan dem och max...
apropå skötrum. är de (klassiskt) bara för kvinnor i nya gallerian, eller har de förstått att det är nya tider?
Skicka en kommentar