Nu när jag har några tillfälliga pappadagar…

…kan jag mitt i natten, efter att Olivia somnat, åka till Mickes Skivor och gå igenom alla tiokronorsbackarna. Som hittat! Jag kan även tjuvlyssna på nattliga kundkonversationer på Mickes. Medelålders man kommer in, entusiastisk över att prata musik. Vill prata om Tokio Hotel, är helt förundrad över hur stora de är, hur unga de är, hur många skivor de säljer och hur högt tonårstjejerna skriker efter dem. Mickes skyddsling, en tonårstjej med spretigt smink och trasiga strumpbyxor, förklarar för mannen hur mycket hon hatar Tokio Hotel. Hon föraktar deras musik, deras image, deras androgyna look. Mannen går. Jag känner tillförsikt inför ungdomen och dess framtid.


Jag kan även klä min dotter i lätt knarkiga, psykedeliska kläder.
Notera Minor Threat-filten.


”Shrooms, man, fucking shroooooms man. Trippy duuude.”