Lördagsmorgon i skiv/krabbrummet. Olivia i en väldigt, eh, plyschig kreation från 1970-talet och Krille, räknandes antalet riff på Dark Angels ”Time does not heal” (1991).
Föräldrafällan slår igen. Jag, som aldrig ätit sötsaker i någon större mängd, har börjat unna mig godbitar. Varje kväll vill jag ha något, bara något lite sådär. En chokladbit, lite glass, en pajbit, en tårta.
Och Cornelia har börjat rappa och dansa ledmotivet till ”Fresh Prince i Bel Air” för att underhålla Olivia.
Vart ska detta sluta? Kommer vi att bli spärrballongsföräldrar med bengitarrer på framtidens barnkalas? Lite crazy, så är vi!
”Pains invention madness? Indeed my good man, indeed.”
Uppdatering: Cornelia läser och väser ”vi är coola”, samtidigt som hon slår mig med en galge.
Inlägg
3 kommentarer:
246 riff för att vara exakt.
Helvete, how can you be so cool?
Bara något liiitet. En tårta.
Skicka en kommentar