På tunnelbanan imorse satt två män i min ålder och diskuterade. Såg helt vanliga ut. Inte stekarelit men kanske en smula mediaelit. Reklam, design? Mycket möjligt. Inga grovjobbare direkt.
Kille #1: Såg du det där i Expressen, att Unleasheds turnébuss börjat brinna eller nåt?
Kille #2: Ja, såg det. Såg du även att det var en invandrare som skrivit det? Typ någon Bengan Bengali.
Kille #1: Behrang Behdjou. Dessa nysvenskar asså, inte ens våra genomsvenska musikgrupper kan de låta bli.
Kille #2: Nej, blattarna tar våra brudar och jobb – och nu tar de våra vikingaband?!
Kille #1: Usch säger jag. Usch!
Själv håller jag fortfarande Unleasheds framträdande på Umeå Midnight Festival 1993 som en av de bästa konserter jag någonsin sett. Min kompis Inge Conspiracy hävdar alltid att de skanderade ”Sverige åt svenskarna”. Det missade jag helt, Eller så minns jag det inte. Dock minns jag mycket väl hur de drack mjöd ur horn, brände EU-flaggan (EG?) och körde Exploited-cover. Kanske går på ett ut, vad vet jag.
Idag uppskattar vi Unity och tänker på Uniform Choice samt No For An Answer.
fredag 2 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
orange county-hardcore regerar.
Ja fan va den konserten var bra! Var det inte blod i hornet?
Ha ha ha, you wish. Nej, nog fan var det mjöd/öl/mäsk?
Jag tror du hittar på hälften av sakerna som händer i ditt liv!
Tyvärr tror jag det är så att livet hittar på hälften av sakerna jag berättar om.
Tyvärr inte omöjligt, men det där inlägget känns lite väl...
lite väl vad, orimligt? mkt i mitt liv är rätt orimligt. rimligt med, för den delen.
Skicka en kommentar