När hela livet och verkligheten är som en snortjat tvångströja i ylle, kan det räcka med ett vänligt sms poststämplat på minnenas allé för att få mig på bättre tankar. Helt oprovocerat dyker det upp, bara sådär.
”Jag minns första gången jag såg dig och Cornelia. Jag var på Hard Rock Café på Sveavägen och slängde ut blicken mot gatan. Ni kom i full fart, hand i hand, skrattandes på väg mot entrén. Vilka jävla tjackpundare, tänkte jag men sa inget till någon. Förlåt. True story. Jag skäms. Ni var ju bara glada. Ni är skitfina båda två. Olivia med.”
Tack, Parne.
Halvrimlig kaféinredning längs Hornsgatan. För finsmakare såväl som folket, högt och lågt, geni och dåre, tidlös elit och tidlös mental lådbil.
Vilka ska bort?
lördag 2 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
U2 och The Police känns riktigt trista i sammanhanget.
U2 ska alltid bort.
Ingen ska bort. Sluta gnäll. Självklart platsar ingen på 100-listan, men det är bra plattor så...
Duuuuuuuuu ska BOOOOORT!
Haha...Kul att det uppskattades.
The Police måste iallafall bort.
Skicka en kommentar