Först en påminnelse. Det här ska ni gå på.
Nu, ikväll! Som hittat! Alla ska med!
Sedan en ögonblickbild från Sweden Rock-kryssningen:
Messiah Marcolin, ostfralla, Jonas Granvik. I bakgrunden: demon.
Jag frågade hur det känns att bli så gränslöst baktalad av en gammal bandkamrat, om det aldrig uppstår en okuvlig lust att bemöta tsunamin av skitsnack. Messiah svarar att han inte vill sjunka till sin forne medmusikers rännstensnivå. Värdigt – vilket helgon! I Just Can’t Hate Enough befinner sig inte på det Moder Teresa-planet.
Jonas frågar om han spelar med någon grupp just nu. Messiah mumlar om ett pågående top secret-projekt till svar.
Beyond orimligt att en av Sveriges bästa metalsångare går utan band.
Soundtrack: Tiotummare från Area 51 samt Gordon Solie Motherfuckers.
måndag 11 oktober 2010
”Six, six, six/East against the West/Son of Jackal/Atomic force kills the rest/Messiah”
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Mycket peppad for Destino Final, landar i England pa lordag...ser dem pa sondag och mandag...
Nä grejar inte Messiahs sång alls längre. Kan knappt lyssna på Nightfall utan att bli irriterad.
Har träffat på Messiah flera gånger på diverse festivaler som den glade groupie jag är. Han är alltid astrevlig och kamratlig. Leif Edling är Leif Edling, men det har han rätt att vara.
Men han har ju så tätt mellan ögonen! DET är om något är orimligt :(
Skicka en kommentar