Många plumpa attacker.
Mycket tvivelaktig humor om nazism.
Ja, den senaste tiden har IJCHE levererat kraftigt i de två ovanstående kategorierna. Jag ber om ursäkt och hatkompenserar med en bedårande gullig video. Må era hjärtan smälta till tonerna av Eyehategod.
Hämta på förskolan – en märklig upplevelse. Många vuxna och många barn samtidigt i en trång tambur. Mycket kläder ska på. Vissa har extremt bråttom. Andra agerar som att de har en livstid på sig och att en förskolas farstu är det roligaste stället i världen att hänga på. Jag öppnar dörren, kliver in, tittar närmaste förälder rakt i ögonen och säger ”hej hej”. Hon stirrar på mig som att jag erbjudit en kopp fylld med spermasmittad AIDS. Hon säger inget. Ingen av de vuxna tittar på varandra. Ingen av de vuxna pratar med varandra. Ingen av de vuxna hejar på varandra. Alla vuxna pratar med väldigt vän röst men endast med sitt eget barn. Kanske till och med bebisröst. Surrealism FTW.
…och nej, curlingförälder in the making, din tvååring kommer inte att vilja ta på sig skor, mössa, vantar och overall för egen maskin. Det spelar ingen roll hur många gånger du säger ”men Facebook, ska du inte ta på dig luvan” med dit allra snällaste och mest bedjande tonläge. Ain’t gonna happen. Det är du som är där för att göra det.
Inlägg
6 kommentarer:
Aidssmittad sperma va? Eller?
Olivia krossar.
Det känns jättekonstigt att jag just skrivit de där två raderna. Dom är fanimej inte kompatibla.
Nej, det ska stå som det står. Lagt kort ligger.
Vad är det för jäkla dagis ? Sjukt. På vårt hänger Föräldrarna efter dagisdagen högst frivilligt och delar på vis upp middagsbestyr etc. Även hemma hos oss trots corpse paintmålade herrar på väggar och konvolut.
Oj, vilket drömscenario. På måndag byter vi dock. Vi kom in på drömdagiset. Lite (kanske) tack vare tips från IJCHE-läsare. Eller, förmodligen inte. Men av en slump tar vi en IJCHE-läsares avkommas plats.
ÅÅh, dessa föräldrar... Ska det vara så jävla svårt att säga "hej"? Det betyder inte att jag kommer stalka dig och vi måste bli bästisar. Det betyder bara att här möts vi, eftersom vi lämnar/hämtar våra barn just den här tiden. På mina barns nuvarande dagis är den en mamma som bara hälsar under stora protester, hela hennes kropp utstrålar hat. Vad är problemet? Har även stött på liknande föräldrar på tidigare dagis, så det ska visst alltid finnas minst en förälder som anser dig vara mindre värd.
Ursäkta "typiskt svenskt"-klyschan, men det där är ju vårt minst charmiga nationella särdrag, den där rädslan att behöva bjuda på middag för att man är lite vänlig mot någon man inte riktigt känner (liksom i och för sig också rädslan över att bjuda på middag, som om det vore så hemskt att få nya vänner).
Skicka en kommentar