Fitnessguru 138: Raised Fist, är jag

Ännu ett träningspass, ännu en slumpmässigt utvald lyssningssession medelst 16 858 låtar i min skamfilade spelare. Den lyder som följer:

Sisters of Mercy: When you don’t see me
Megadeth: Rust in peace… Polaris (Bästa titeln! ICBM FTW!)
The Vectors: Shootin’ out your lights
Testament: Jun-Jun
Silver: Condem nation
Articles of Faith: What we want is free (Gitarrljudet!? Gah! Vill ha!)
Sleep: Some grass (live at ATP 2009)
Twisted Sister: Sin after sin
Danko Jones: Sound of love (Orimligt hur bra jag tyckte Danko Jones var för tio år sedan. Lite skämskudde idag.)
Tim Ray & The Druts: Dying in Brooklyn
Ramones: Palisades Park (live)
Napalm Death: Fallacy dominion
Dead Kennedys: Too drunk to fuck
Danko Jones: My love is bold (Igen?!)
Satan: The ritual
Vulcano: Prisoner from beyond
Nuclear Death Terror: N.D.T.
Crux: Demons of darkness
Yoshi: Conviction to the end
Koro: Nauseous (Koro! Koro! Koro!)
Exhumed: Blazing corpse (Vilken titel – blaze one for the nation!)
Rainbow: Mistreated (live 1977)
Sisters of Mercy: Heartland

Så tar vi en riktig jävla rå och hårdvegansk supersallad på det! Tofu! Marinerad! Med extra utropstecken!



Soundtrack: ”Speed kills”, av och med Koro.

…för övrigt uttryckte min mamma oförstående över att jag inte gillar Raised Fist. Hon har nämligen sett dem flera gånger och tycker att de är väldigt ösiga och energifyllda. Jag säger sällan emot min mor, så jag uppdaterar min åsikt från ”ointresse” till ”kul att de håller på!”.