Isaias Afewerki: ”Mitt favoritband är Sabaton”

Cornelia och Zandra dricker camparijuice. Jonas bär sitt chihuahua hotdogs-linne, det enda överkroppsplagg jag sett honom i de senaste tre månaderna. Allt är alltså precis som vanligt på balkongen.

Zandra redogör för aftonen – här. Som bonus får ni en mycket fräsigare Iphonetrixad bild än den ovan.

Men hon glömmer Sabaton/Dawit Isaak-kopplingen.

Ni förstår, när grabbarna från Falun spelade förband till Iron Maiden för en dryg månad sedan, skrev de på en namninsamling för att den fängslade svensk/eritreanske journalisten ska friges.

Och visst, det är lätt att göra sig rolig över kändisar som sätter sin kråka på ett papper för en god sak som absolut ingen är emot. Ingen människa har någonsin köpt en svart rosett som är för bröstcancer. Det är ett så okontroversiellt ställningstagande att det blir poänglöst.

Wow, Madonna visar Dawit Isaaks nuna i fyra sekunder på en stobildsskärm på en konsert – nu jävlar ska ni se att det blir drag under galoscherna där borta på Eritreas regeringskansli.

Nej, så är det ju inte.

Men.

Tänk om det är är just de här namnteckningarna som gör skillnaden. Att Sabaton blir strået som bryter diktaturens stake efter tio år av diplomatiska påtryckningar. Fuck you, Carl Bildt.

Isaias Afewerki nås av budskapet i en depesch, levererad av en svettig och andfådd kurir. Despoten sätter sig ner i presidentstolen. Tungt. Suckar. Tar fram en näsduk och torkar svetten ur pannan. Harklar sig.

”Guds kuk. Joakim Brodén och Daniel Mullback har skrivit på för den här jävla murveln. Nu håller det inte längre. Öppna fängelsehålan. Släpp honom och sätt honom på första bästa flyg till Stockholm. Eritrea är FTW – men vi drar gränsen vid Sabaton.”

Ponera och marinera den tanken. Vilken vacker värld det vore.

Det pratade vi om på balkongen. Förutom fiskläppar, och ungerska hemlösa som är med i pissporrfilmer.

Soundtrack: ”One more for the gallows”, av och med Summon The Crows.