torsdag 21 juli 2011

Vinn Vanhelgd-vinyl, feat. Uppkörning – the game of the arseholes

Jag tog körkort strax efter Krimkriget, och är ganska säker på att jag inte skulle klara av att ta det idag. Och då räknar jag in att jag har drygt femton års körvana.

Finns det någon där ute som känner för att dela med sig av relativt nya uppkörningsskrönor? Lätt? Svårt? Dyrt? Nya fascistregler? Orimliga lägervakter som kuggar på löpande band? Lätt stad? Svår stad?

Allt av intresse. Högt som lågt, alldagligt som extremt.

Jag är genuint intresserad.

Den bästa historien belönas med ett exemplars av Vanhelgds senaste album ”Church of death”. På vinyl och med poster, givetvis.



För de som saknar skröna och/eller körkort, går det bra att köpa skivan för en ringa peng – här. Då får du den dessutom på limiterad färgvinyl.

17 kommentarer:

DK sa...

Mitt första uppkörningsförsök tog plats en snöig decemberkväll i centrala Gbg.
För att lätta på den tryckande tystnaden i bilen gav jag mig in i "The art of kallprat".
När jag kläckt ur mig några attans trevliga citat i försök att bryta ner den mättade tystnaden, så utbrister uppkörningstanten i gestapoklänning "Bara för att man är trevlig får man inget körkort."
Följdaktligen sjönk jag igenom stolen och stannade där tills plågan var över.

G. sa...

Jag tog körkort för ungefär en vecka sedan i Malmö. Gått på körskola i cirka 7 månader innan jag bestämde mig för att om skiten skall klaras av, så ska den klaras av nu. Inspektörerna är MYCKET petiga på ECO-driving, uppsikt i speglar och hur man "planerar" sin körning. Jag körde mycket bra enligt min lärare men när jag gjorde min första uppkörning så kuggade jag på att fickparkering tog för lång tid. Bokade en ny uppkörningstid samma kväll och klarade av det två dagar senare. Lättnad. Nog om mig.

Gå på en seriös körskola, om kortet ska tas privat så öva och åter öva in att hålla uppsikt ÖVERALLT. Spela över när du tittar i korsningar och svängar, skriv en doktorsavhandling i varje spegel/döda vinkeln. Håll blicken långt fram så man ser ev skyltar osv, vi nybörjare är rätt bra på att ha blicken nära bilen enligt de kunniga. Backa runt hörn får de flesta göra på en uppkörning, säkerhetskontroll osv. En bra sida som jag använde mig av:

http://korkortonline.se

Hoppas nu jag inte svamlade iväg för mycket.

Sebastian sa...

Min sambo tog precis sitt kort, intensivutbildning i Norberg/Fagersta. Två veckors körande och teori, bra lärare och avslappnad miljö. Stort fokus på ECO-driving som dock inte verkade vara så noga på uppkörningen. Runt 90% klarade det på första gången och hela kalaset gick på cirkus 15000.

Tom S. sa...

Västerås stoltserade på min tid med en uppkörningslärare som kallades "Kugg-Britt". Hon kuggade en vän 6 gånger på raken. Det orimliga är att han lyckades få henne tilldelad dessa 6 gånger på uppkörningen.

Jag hade det klassiska syndromet att min körskola inte tyckte jag var redo och ville att jag skulle punga ut med cirka 10 körlektioner till trots att jag redan haft 20 st. Jag bytte, gjorde en provkörning på en ny skola och de sa att jag var redo. Kuggade dock första uppkörningen på grund av att jag inte "stod stilla med alla fyra hjulen vid en stoppskylt". Hade min körskolelärare inte sagt att jag ska växla ner till ettan och rulla fram till korsningen för att vara redo att bara åka när det blir min tur, hade jag aldrig kuggat. Idag åker jag fram till en korsning på whatever växel som är i. Bromsar. Stannar. Växlar till ettan. Kör. Fuck ECO-driving.

138, a.k.a. CRJ sa...

Känns som att det är helt sjukt godtyckligt att bli kuggad/icke kuggad. En jag känner åkte dit på att hon körde för sakta och inte körde om en lastbil. Hon sa att hennes körskolelärare aldrig någonsin skulle ha sagt till att göra den omkörningen.

Anonym sa...

Jag har gjort sk utandningsprov en gång i mitt liv och det var när jag körde upp i Eskilstuna. Poliserna skrockade när jag fick lämna fram några blanketter istf körkort. Kanske bidrog detta till att jag klarade mig trots att jag tog fel avfart från motorvägen och var tvungen att åka och vända. Ecodriving existerade inte då (typ 10 år sedan).

760 sa...

när jag körde upp och ska fickparkera i närheten av gullmarsplan. jag är fruktansvärt nervös och min uppkörare är en medelålders man som är både torr och tråkig. jag har tidigare nervöst försökt skoja lite men han bara tittade på mig som att han hatade mig och mitt blåa hår.

när vi står stilla så knackar det på rutan och en kvinna verkar vilja något. jag tittar skrämt på på gubben och han säger "se efter vad han vill" när jag vevar ner rutan så ser jag att det är leila k, fruktansvärt påtänd, och hon säger "lasse, lasse. har du sett chico?" till saken hör att jag aldrig någonsin har träffat leila tidigare och jag heter ju jonas, så vem hon trodde jag var vet jag inte och jag känner absolut ingen chico.
men jag är ju döpt till lars jonas så min uppkörare är ju totalt övertygad om att vi är gamla (pundar-)bekanta och kan ju inte tänka sig att det bara var en sjuk slump.

vi kör iaf därifrån tämligen omgående.
jag blir oerhört skärrad och gör flera småfel trots att jag hade kört prickfritt fram till leila dök upp.

jag blir naturligtvis kuggad och jag ser på honom att han aldrig skulle ha godkänt mig om jag så hade kört klockrent hela uppkörningen.

avd. när jag mötte lassie.

138, a.k.a. CRJ sa...

@760: Beyond! Too extreme! Leila K! Hur ska ngn kunna toppa det?!

Stones sa...

Undebar story 760, jag har redan förträngt min tid med körskolan.

Anonym sa...

Jag körde upp för en månad sen och tänkte skriva en liten historia, sen såg jag Leila K-storyn och inser att det nog är bäst att skita i det.

Snyggt!

138, a.k.a. CRJ sa...

@ANONYM: Du kan väl skriva en historia ändå, bara för att det är kul…?

Johan sa...

Är det till ett jobb? Frågan är ställd utan sarkasm eller insinuationer, bara undrar om det finns någon särskild anledning till detta genuina intresse? (innan jag eventuellt delar med mig av något)

Tomas sa...

Vid en körlektion i Vetlanda krypkörde lektionstagaren vid ett vattendrag i centrala Vetlanda. På gatan går en and i sakta mak och bilen närmar sig. Men han som tog lektionen väjde inte och körde helt sonika över den stackars anden, varpå körläraren utropar: "Men vad gör du???". "Man ska ju inte väja för småvilt, det står det i böckerna”, blev det korta svaret.

138, a.k.a. CRJ sa...

@JOHAN: Helt, helt utan jobbkoppling. En vän blev bara just kuggad under förödmjukande omständigheter, för tredje gången. På en liten bullshitdetalj. Jag försöker bara peppa honom genom att visa att han inte är ensam om kuggandet.

Kapten Ärkeknäppis sa...

Del I:

Har du åkt genom Flen någon gång? Det har jag. Många gånger. Flen är, motsägelsefullt nog, ganska mytomspunnet. Ortens namn är relativt välkänt och har den föga smickrande uppgiften att verka som ett standardexempel på en död byhåla där ingen vill bo. Flen är mänsklighetens sista utpost, insprängt i ingemansland på den bortglömda sörmländska landsbygden. Börjar man gräva vidare stöter man på rykten om att Flen ska ha högst självmordsstatistik i hela landet, med en obehagligt hög andel självmördare som väljer att hoppa framför tåg. Makabra historier om upphittade likdelar längs med järnvägen och uttryck såsom "Hon ser ut som om hon ska slänga sig framför tåget!" är inte ovanliga i denna bygd. Vidare så förtäljs det kring fikaborden om primitiviserade knarkare som lever i fallfärdiga hus på den inverterade landsbygden, bönder som utan anledning hittas nedhuggna med tjugonio knivhugg och kanske, kanske ett plumpt skämt om den ostfabrik som Flen inhyser. Den som tillverkar ost från Flen, ni vet...

Skitsamma. Hur ställer sig myten om Flen mot verkligheten? Tragiskt nog så stämmer den ganska bra vid en första anblick. Jag kommer aldrig, aldrig att glömma när jag för en tid sedan åkte förbi Flens biograf. Ja, det finns en biograf i Flen. Mina ögon föll på en affisch för Toy Story 3D. På en handskriven lapp upptejpad under affischen stod det: "OBS! Visas EJ i 3D!". Nu är det väl inte otänkbart att liknande scenarion har inträffat på landets olika döende landsortsbiografer, men just i sammanhanget; en biograf i fucking Flen, var den affischen en av de mer tragikomiska sakerna jag har sett i mitt liv. Till saken hör också att det var höst om jag minns rätt, alternativt dåligt väder, och allt och alla man såg verkade vilja lägga sig på järnvägsspåren som så förföriskt löper genom staden. Affischen var bara patronbältet runt en svartrockares lönnfett, så att säga.

Kapten Ärkeknäppis sa...

Del II:

Det finns dock en sak med Flen som för de flesta människor är av mer positiv karaktär. Det är nämligen så att det går att utföra sin uppkörning i Flen. Något som jag och många andra har gjort. Anledningen till att Flen omnämns som positivt i denna kontext är att denna lilla köping inte är särskilt hårt traffikerad eller begåvad med komplexa trafiksituationer. Vilket, i teorin, borde utgöra en bra grund för vad som i folkmun benämns som en "lätt" uppkörning i en "lätt" stad. Jag är nog beredd att hålla med. Jag fick köra en sväng på landsvägen, någon vänstersväng, backning runt hörn i ett pittoreskt sommarstugeområde och annat krafs. Sen var det klart och det jag hade ältat, prokastinerat och stressat mig till den vidrigaste självömkan över, var plötsligt historia.

Men minuterna innan jag blev inkallad var inte nådiga. Uppkörningsplatsen eller vad det nu heter är placerad utanför Svenska Bilbekämpningens anläggning, i Flen. Där har Transportstyrelsen disponerat ett minimalt väntrum för hugande uppkörningsaspiranter. I rummet fanns ett plastigt bord och två ännu plastigare stolar. Ett gäng fula affischer från tidigt nittiotal prydde de pissgula väggarna. På bordet låg en väl tummad veckotidning med någon lökig titel, naturligtvis från tidigt nittiotal den med. Alltså hade tusentals nervösa körkortstagare suttit och bläddrat igenom den tidningen innan mig. Jag valde att ignorera den och istället fokusera stenhårt på en smutsfläck på väggen i några minuter. Det var kvavt. Det luktade gummi, avgaser och ren djävla ångest. Det enda positiva var att jag var ensam i rummet. Jag övervägde ifall en smula fransk satanistljudvåld från min iPåd skulle lugna nerverna, men jag gav snart upp den tanken. Ondska fanns det redan gott om i det kvava lilla väntrummet.

En kvinnoröst nämner mitt namn och autopiloten går på. Lite säkerhetskontroll och det obligatoriska kallpratet. Sen så bär det av, och jag kommer ärligt talat inte ihåg så mycket annat än den ovan nämnda landsvägskörningen. Jag tror inte ens vi körde inne i Flen. Vi kör tillbaka, parkerar och jag hinner inte ens förbereda mig mentalt innan "Din uppkörning är godkänd!" hörs. Glädje. Lättnad. Tjofadderittan. Jag går ut bilen med en påskriven lapp som jag dubbellkollar några gånger. En äldre herre som står och röker vid en taxi gratulerar mig. Jag svarar uppriktigt "Tack!", sätter mig i morsans bil och förtäljer nyheten. Men lik förbannat så kan jag inte skaka av mig det där äckliga lilla väntrummet, och till dags dato är jag fortfarande av åsikten att om man vill uppleva genuin ondska, ja då är det bara att besöka väntrummet för uppkörningsaspiranter i Flen. Det kanske vore något för Watain att dra av några inspelningar i detta lilla rum...?

PA sa...

Jag har också blivit kuggad tre gånger. Det är knäckande. Dom två första gångerna var av den ökända kugg-Ola i Umeå. Han hade en t-shirt med ett tryck föreställande ett säkerhetsbälte och texten "håll kilona på plats". Numera jobbar jag som yrkeschaufför.