Mitt i naturen presenterar: Emo

En enormt snygg subkulturell stilstudie från gårdagens DN, av Anders Sundström:

”Här finns så kallade ”Emosar” som med svarta kläder och speciell stil visar att de vill stå utanför samhället och över sådant som betygshets och prestationer. De är mycket vänliga mot varandra och andra ungdomar men är svåra att komma inpå livet för myndighets-
personer. Tidigare var sniffning ett problem i gruppen”.

Den här meningen är briljant: ”De är mycket vänliga mot varandra och andra ungdomar men är svåra att komma inpå livet för myndighetspersoner.” Det låter som att Anders legat under en buske i 2 veckor och väntat på att fotografera ett otroligt sällsynt och utdött näbbdjur. Eller typ en dront. Kudos!

Goth-Henrik, f.d. Metalkock-Henrik, har levt på en diet bestående uteslutande av Fields of the Nephilim i snart 2 veckor, och kan säkert berätta mer om detta naturfenomen. Själv försöker jag, på Goth-Henriks inrådan, återupptäcka denna svartrocksikon från 80-talet, men får halvt obehagliga flashbacks från ungdomens år i Umeå. Jag satt på Mecka och kedjerökte i 5 timmar på en slät svart kaffe, påtår x 1 000, medan folk i fjunig skäggväxt och långa rockar designade rollspelskaraktärer runt omkring mig.
Det är Fields of the Nephilim för mig.

Jag inser just att, om någon ung emoperson mot förmodan surfar in och läser detta, kommer den att sucka tonårsdjupt och konstatera att gubben tror att emo och goth är samma sak. Noll koll.