En av Al Cisneros idoler och inspirationskällor. Gissning, någon?
”Jag tycker att han låter som en lufs. Som en new age-kille som ligger på en spikmatta och vill vara så där djup som bara amerikaner vill vara. ’Yeh man, like, I read a lot of books, like, yeeeh’”
Cornelias reaktion när jag återberättar min succé/fiaskointervju (beror på hur du ser det) med Al Cisneros (Shrinebuilder, Om, Sleep). Mannen ger en helt ny definition på icke-konkreta svar på ytterst konkreta frågor. Ett oredigerat exempel:
När vi träffades pratade du om namnet Shrinebuilder, att det symboliserar ett altare tillägnat musiken. Att varje riff ska behandlas med respekt.
– Ja… Absolut…
Men hur behandlar du ett riff respektlöst?
– Hmmmm…
(lång tystnad)
Vad är alltså motsatsen till din vördnadsfulla behandling? Hur dissar du ett riff?
(lång tystnad)
– Genom att inte lyssna på det. Genom att… inte ge det uppmärksamhet. Genom att inte… ge det din närvaro. Det är inte att… respektera det.
Notera att han pratar om riffet som det, ett eget levande väsen bortom hans kontroll. Så är det genomgående genom hela intervjun. Det kommer till honom och via honom – han är inte riffets skapare.
Läs den rafflande upplösningen i ett framtida nummer av Close-Up.
Inlägg
6 kommentarer:
Succé. Utan tvekan.
han lär spela schack...
/erik
lär ha spelat schack dvs.../erik
Hoppas att det kommer i nästa Close-Up....längtar redan
Al menar antagligen att det Riffet måste hanteras med närvaro och passion. Och ingen behandlar Riffet med större respekt än Al. Det hör vem som helst.
Huh? Men hur i hela friden kommer det sig att en naiv och förmodligen otroligt tråkig person som du, med en "försöker att verka häftig och unik genom min nedlåtande avsky mot allt och alla" attityd, fick intervjua Al Cisneros? Stackars Al..
Skicka en kommentar