torsdag 1 oktober 2009

”Snap back to reality/Oh there goes gravity” pt. 2

”De svenska läkare som av Migrationsverket tubbas att intyga att barnen är ’transportabla’ får försäkringar av verket att det väntar vård i hemlandet. Men staten ljuger. I regel bär de svenska funktionärerna barnet ur flygplanet, lägger det på en bänk i ankomsthallen, och återvänder hem.”

Gellert ”Lasermannen” Tamas har skrivit en ny bok kallad ”De apatiska. Om makt, myter och manipulation”. Maciej Zaremba dyrkar medan Hanne Kjöller tycker att Tamas rider de dramatiska hästarna väl hårt. Jag har inte läst själva boken utan bara mästerlige Zarembas utförliga genomgång. Det är mycket möjligt att Tamas vinklat boken för att passa hans humanistiska agenda.
Om det är så – än sen?
Om så bara hälften av vad som står i recensionen stämmer så är det bara ytterligare bevis för att den ultimata, inhumana ondskan lever i den gråkostymerade, paragrafrunkande pappersstämplaren. En äkta diabolisk livsstil och ideologi, med allt vad det innebär av hat och avsky för medmänsklighet, empati och lycka, ser inte ut så här:


Trve wind metal.

Nej, den ser ut som Marie Hessle:

Trve cvlt of death.

Hur ser det ut inuti en människa som medverkar till att sådant som beskrivs i den inledande paragrafen sker? Hur fungerar de som bär dem av planet, de som utför den själva fysiska akten att lämpa av ett livlöst barn i en främmande miljö? Eller att med våld avvisa en ung person, som det beskrivs här:

”Eller, oktober 2003. Anisas familj har efter fyra års ansökande och avslag accepterat att avvisas till Belgrad. De har bara ett önskemål: att få åka tåg, eftersom den 15-åriga Anisa (som går på högstadiet i Malmö) lider av svår flygfobi, vilket två läkare intygar. Då blir det tvångsavvisning med flyg, bestämmer polisen. Oändligt mycket dyrare, förstås, men kanske gäller det att visa vem det är som bestämmer? Hämtning med piketstyrka, väldig brådska och våld.
På det specialchartrade planet får Anisa panik. Då tvingas hon ned på golvet och får ligga i två timmar fastkedjad i korsställning mellan flygsätena. Hon ropar på sina föräldrar. Men de får inte trösta henne, har avvisningsteamet bestämt.
Svälj också detta: Arisa måste bäras ut från planet. Allt gick så fort att familjen efter fyra år i Sverige varken fick med sig ytterkläder, identitetshandlingar, pengar eller skor.”


Vad tänker de på? Och hur död är en människa i hjärtat när den klubbar igenom ett sådant här beslut:

”Enligt Flens kommun gör Migrationsverket bedömningen att familjen visst kan leva i Armenien, men att de inte har medverkat till att skaffa fram de handlingar som behövs och att mamman och dottern därför ska utvisas till Armenien och pappan och sönerna till Irak.” DN 30/9.

”Hej älskling, hur var din dag på kontoret?”
”Jodå, helt okej. Larssons bjöd oss på grillning på deras land på lördag.”
”Usch, de är så tråkiga. Kom på en ursäkt.”
”Håller med, jag säger att vi ska på bönemöte. Just ja, idag hjälpte jag till att fatta beslut om att splittra en familj. Blev enklast så, bara rakt av i mitten. Hälften till ett land – hälften till ett annat. Men jag har haft liiite ångest över det…”
”Var inte ledsen över det. Lika bra, vi kan inte ta emot alla.”
”Nej nej nej, för fan, det vet jag väl. Men det blir ju ändå två transporter med pikéstyrkan och två flygresor. Blir dyrt det, vettu.”
”Jaha, du tänkte så? Oroa dig inte. Du får nog din champagne och din julbonus ändå.”
”Hoppas det.”

Vad är vi? Och var är Rorschach?

Skumma gärna några av kommentarerna på recensionen. För att få kommentera på den svenska delen av the world wide web – DN, Expressen, Aftonbladet, Newsmill, SVD etc – så måste du uppfylla minst två, helst alla, av dessa kriterier:

1. Vara en man med otvivelaktig rättshaveristkaraktär.
2. Inte hata kvinnor fullt ut men tycka att feminismen gått för långt. Kvinnor säger vad som helst för att bura in män för påhittade våldtäkter. Du vet, de vaknar upp i fel säng och ångrar sig.
3. Inte hata icke-etniska svenskar fullt ut men tycka att invandringen gått för långt. Du vet, de gör ju vad som helst för att få komma hit och snylta på vårat fina Sverige.
4. Tro väldigt starkt på en manlig gud som också tycker att feminismen gått för långt och/eller att olika folk ska bo i olika land.
5. Använda språk som ”hyckleri”, ”ta bladet från munnen”, ”kontrollsamhället”, ”1984”, ”politiskt inkorrekt” och ”politiskt korrekt” så ofta det bara går.
6. Tro väldigt starkt på ZOG*.
7. Vara en medlemskortsbärande aktivist i MOG**.

* Zionist Occupation Government
** Mollusk Occupation Government

Soundtrack: Ai ”Arming rebellion with the sounds of hearts”.

8 kommentarer:

clinb sa...

fucking jävla klockrent. började nästan grina när jag läste om anisa

Daniel Josefsson sa...

Flenskommun. Fniss.

johan, aka trixy sa...

Bra bra bra där,
jag gör bara mitt jobb-nickedockorna, deras tid kommer. och då kommer den tusenfalt
The harder they come, the harder they fall

Anonym sa...

Varför bytte du ut bilden på E mot Immortal?

Herral de Santina sa...

För att E sms:ade och sa att han inte hade ngn önskan att figurera i detta sammanhang. Eftersom jag shanghajar folks namn och email och bilder och uttalanden lite som jag vill, så brukar jag plocka bort saker om de hör av sig och ber om det. Jag är ju känd för min diplomati.

Dock är jag inte nöjd med Immortal-bilden då den känns fel i sammanhanget. De är ju ett väderleksband i klass med John Polman, inte en antihumanistisk, amoralisk urkraft som Watain. Jag har bara inte tid att goggla efter ngt bättre just nu.

m sa...

jag gillar det här inlägget. men jag vill ha källhänvisningar till det du skriver, tack. eller var det du som var där?

Herral de Santina sa...

Källhänvisningen tror jag består i att du läser det jag skrivit. Dvs, att jag citerar ur en recension av en bok som publicerats i Dagens Nyheter. Sedan kan du klicka på länkarna som jag lagt upp, så kommer du till just den recensionen, dvs källan.

Anonym sa...

eftervärldens dom har blivit hård över dom som haft ansvaret, nu tillkommer ett nytt namn på listan: Sverige.

eller vad var det Palme sa om Hanoi en gång i tiden.

/k