Embodiment of freeloaders

Filip, Goth-Henrik, Cornelia, Big Pete. I bakgrunden: min chef.

Min tid i kulturens tjänst börjar dra sig mot sitt slut så jag tar varje tillfälle i akt att snylta. Igår firade en filmdistributör födelsedag och det bjöds på öl, vin och mördad ko. Självklart var #1 Guerilla Incendiary Sabotage Mutineer Freeloaders där: jag, Cornelia, Goth-Henrik. Det delades ut föda från ett stort multinationellt företag som genom årtionden pissat på miljön, djuren och sina arbetare. Cornelia kunde inte motstå äppelpajen och Goth-Henrik drog i sig 6-7 ostburgare utan att blinka. Själv tänkte jag på Totalitärs ”Multinationella mördare”, MDC:s ”Corporate deathburger” och Step Forwards ”Killing for profit”, samtidigt som jag sippade på min rättvisemärkta, lokalt producerade DIY-Budweiser. McDonald’s är det sanna förkroppsligandet av mottot FTW. Hells Angels har inget att sätta emot där inte.
Vi mötte hardcoreprofilerna Filip och Peter och diskuterade The Kind That Kills och Hårda Tiders stundande turné med Biohazard, ett mycket, mycket märkligt arrangemang. Värt att notera att på snyltarpartaj är det ingen åldersgräns. Stället var fyllt med osedligt klädda damer kring 16-17 år. Jag ville gå fram och fråga om deras föräldrar verkligen släppt ut dem ur huset klädda så där, men avstod eftersom jag inte ville ställa till med en scen. Jag hatar scener.

Jag drog vidare för att möta upp Johan och se den brasilianska ”Embodiment of Evil”. Som han sa efteråt: ”Ja… den här var ju ganska magstark”. José Mojica Marins, som är Coffin Joe, är född 1936 men anser tydligen inte att det är olämpligt att fortsätta spela in sinnessjukt råa rullar trots att han är ofattbart gammal. Det tackar jag för. ”Embodiment of Evil”, eller ”Embodiment of the devil” som den coolare översättningen lyder, är riktigt, riktigt obehaglig. Visst finns det drag av Åsa-Nisse, manuset är rörig och logiken obefintlig.

Men ändå: obehaglig.

Den har en ständigt svavelosande aura av Lucifer och en blasfemisk ton som får Nifelheim att framstå som livsbejakande humanister. I de två 1960-talsrullarna spottade Marins kyrkan rakt i ansiktet, något han onekligen fortsätter med här. Coffin Joe är cool, helt enkelt.

Extra plus för att alla repliker, i sin engelska översättning, låter som tidiga Sodom- och Sarcofago-texter.
Bästa scenen: när Coffin Joe i skuggan av Baphomet-pentagrammet ligger med en ung dam under två blinda häxor som spikats fast i taket. Det börjar forsa blod från deras kroppar, och till slut försvinner Coffin Joe i blodhavet, för att plötsligt dyka upp i skärselden där liemannen visar upp scener med fördömda själar som plågar varandra. Folk korsfästs och en zombiekvinna sliter loss en kuk och tuggar i sig.

Ja, på den nivån är det.

Sadismo!
Nekrofilio!
Aranha!
Muerte!
Satanico!

Och tonvis med omotiverade/motiverade nakenscener. Det är ju en brasiliansk film.

”Embodiment of evil” går två gånger till: I Horror Night-paketet på lördag samt på söndag 23.30. Missa inte.