Pub Anchor: Övervåld, inkompetenta poliser och the game of the arseholes

Dassig bild, dassig krog.

Igår natt läste jag ut ”Watchmen” för fjärde gången. Fortfarande ett litterärt mästerverk, och fortfarande gör sista sidan att mitt hjärta rusar och att mina ben inte bär mig. Läs genast om du inte gjort det. Läs igen snart om du redan gjort det.

Nu till något mer tragiskt: Verkligheten. Får också hjärtat att rusa och benen att bli som spagetti, men oftast inte på ett bra sätt. Som här. Min vän och bandkamrat Linnéa Olsson (Svenska Dagbladet, Sweden Rock Magazine, gitarrist) har bett mig att publicera detta. Jag var inte på plats när detta inträffade, men känner Linnéa som en sanningssägande människa. Jag tror henne. Det bör även ni göra.
Fuck Pub Anchor.
Fuck jävla off.

All text från och med nu är skriven av Linnéa.

Hur ska väktarvåldet någonsin kunna upphöra om polisen inte gör sitt jobb?
Natten till fredagen den 2 oktober utbröt en diskussion efter Hate Gallerys konsert på Pub Anchor mellan sångaren/basisten Janne Jarvis och en anställd på krogen. Detta var efter stängning och lokalen var utrymd sånär som på resten av bandet samt undertecknad, plus personal och två vakter. Samtalet rörde huruvida bandet kunde lämna utrustningen på plats, eller om de var tvungna att ta den med sig. Efter max ett par minuters samtal mellan kvinnan bakom disken och Janne Jarvis hoppade de två vakterna på honom. Både kvinnan och Jarvis hade höjt sina röster, men det var inget bråk att tala om – och dessutom hade de en bardisk emellan sig.

Vakterna försökte inte prata med Jarvis eller lugna ned situationen, vilket är det första en vakt ska göra om de känner sig manade att ingripa. Istället tog de båda brutala grepp om honom och hotade att bryta armarna på honom, samtidigt som de släpade ut honom från lokalen.
Väl utanför vägrade vakterna att resonera med de runt omkring som försökte reda ut situationen, samtidigt som de upprepade gånger på ett aggressivt sätt skrek okvädningsord mot Jarvis. Jarvis själv var tyst och oförmögen att röra sig. Efter löfte av Hate Gallerys trummis att han och gitarristen skulle ta hand om utrustningen bara de lät Jarvis gå, släppte de båda vakterna honom.

Vid det här laget stod en polisbil en liten bit ut i gatan, och Jarvis gick raka vägen fram till en kvinnlig polis för att göra en anmälan. Poliskvinnan frågade inte Jarvis om hans namn, vad som hänt eller vidtog några som helst åtgärder för att göra en anmälan. De båda vakterna stod kvar på trottoaren och när Jarvis vände sig om till dem och sa att de inte skulle komma undan med detta, hoppade de på honom igen. Mitt framför ögonen på poliskvinnan som bara lugnt tittade på. Greppet de hade om hans armar var så pass hårt att han vädjande skrek på hjälp åt polisen, som fortfarande inte ingrep på något sätt. Varken vakterna eller polisen gjorde några försök att förklara eller försvara situationen, eller låta Jarvis eller mig själv veta varför de agerade som de gjorde. Som svar på frågan vad exakt Jarvis gjort sig skyldig till fnissade den kvinnliga polisen och svarade ”Jag vet inte vad det heter på engelska”. Efter några minuters diskussion mellan mig själv och ena vakten påstod han att Jarvis hotat dem till livet.

Poliskvinnan tog mig avsides och när jag frågade henne hur vakterna kunde ha rätt att hoppa på en man på gatan som försökte göra anmälan om ett brott till polis, hävdade hon att hon inte visste vad jag pratade om – att hon inte sett vakterna göra något alls. Hon hävdar alltså detta trots att hon inte stått mer än en meter ifrån.

Jarvis fick spendera natten i häkte. Vakterna vidhåller att han hotat dem till livet. De påstår dessutom att Jarvis var drogpåverkad, vilket han själv var villig att ta blodprov på för att bevisa motsatsen.

Det finns tusentals av liknande historier, men ändå fortsätter väktarvåldet. I det här fallet är det dessutom helt uppenbart att polisen istället för att göra sitt jobb inte bara samarbetar med vakterna, utan dessutom möjliggör oprovocerat våld mitt ute på gatan. Hur ska de vanliga människornas historier någonsin tas på allvar om uniformerna håller varandra om ryggen?

Anchor har länge varit ökända för att ha våldsbenägna och respektlösa vakter. Det är dags att bojkotta ett ställe som behandlar sina gäster och artister på ett sådant hänsynslöst sätt. Man har inte rätt att göra vad man vill, bara för att man råkar ha uniform och bricka.
Om du spelar i band – vägra att gigga på Anchor.
Är du gäst – sluta gå dit.
Som gäst ska man inte behöva vara rädd för att bli utsatt av oprovocerat våld av auktoritetsfigurer. Visa att du inte ställer upp på övergrepp och maktmissbruk. Visa istället din sympati och sprid detta vidare.