”True blood”, säsong fyra, avsnitt ett: Inledningen är som om Mortiis hamnat i en Cheez Doodles-reklam. Sedan blir det lite bättre.
Lite.
Jag ger det två avsnitt till innan jag överger det sjunkande skeppet. Skrovet tar redan in vatten snabbare än manusförfattarna hinner peta in ytterligare en lesbisk sexscen.
Eftertanke 1: Är det lag på att vampyrer enbart får lyssna på dansant industrimetal i lightversion?
Eftertanke 2: Svor de i de tidigare säsongerna? Nu haglar fuck-andet.
måndag 27 juni 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
de både svor och knullade som dårar i de tidigare säsongerna. skittråkig serie i mitt tycke. Six Feet Under är ju ljusår bättre, men True Blood fick väl fler tittare kan jag tänka mig. Alan Ball borde gå tillbaka till Six Feet Under-stilen, alltså.
Knullandet minns jag, har bara fått ngn sorts minneslucka gällande svordomarna, tydligen.
”Six feet under” var genialisk när den kom. Jag ser dock aldrig om serier och har redan sett allt.
…svårt att jämföra de två, dessutom. Galghumor vs. face value-fantasy. SOm att jämföra ”The wire” med… Eh… ”Alf”?
såklart. två totalt olika serier, men jag kan tycka att Alan Ball sålt sig lite. True Blood känns ju väldigt publikfriande, på ett sätt som Six Feet Under inte var.
Vampyrer som knullar och flashar kroppsdelar vs. två bröder som försöker ta hand om en begravningsbyrå, liksom.
Sant, sant. Hög frekvens av helt omotiverade sexscener för att täcka brister i manus/skådespeleri.
Skicka en kommentar